En drömmare med öppna ögon

Våra vilda blommor har ofta mycket vackra poetiska namn, ibland av associativ art. Jag slås av kreativiteten. Det finns också en uppsjö lokala folkliga blomnamn som uppvisar en lika stor uppfinningsrikedom. Dessa namn får mig att se blommorna på nya sett som berikar min naturupplevelse. Här kommer några exempel: Blåsippa vindblomma, leverört, treenighetsört Kabbleka mjölkros, äggblomma, fågelungefötter, bäckblomma, bäckros, skabblomma Akleja duvblomma, älvahandske

Jag tror på ett öppet samhälle där det finns plats för alla grupper och kulturer. I samhällen som accepterar avvikaren och främlingen, där tolerensnivån är hög, skapas ett kreativt och dynamiskt klimat. De blir också varmare och mänskligare samt mindre sårbara. Genom den annorlunda lär vi även känna oss själva bättre. Man talar ofta om den gyllene medelvägen som om denna vore en enda väg mellan bergen och träsken. Men livet är mångfald och det finns tusen gyllene medelvägar och tusen nyttiga avstegsvägar och solen lyser på dem alla . - Harry Martinsson, ur Passad, 1945

Vilken röst, vilken frasering, vilken närvaro, vilken magi, vilka melodier, vilka texter, vilket arrangemang! Folkvisorna Väverskan och Den storste darlighet går rakt in i mitt hjärta och når botten av mitt jag. Lyssna gärna på Esmeralda Moberg här och jag lovar att ni får vara med om något mycket stort.

Jag har tidigare skrivit om boken Rik på riktigt författad av Fredrik Warberg och Jörgen Larsson . De vill se en samhällsvision som har välbefinnande som kärna snarare än välstånd och välfärd. De senare begreppen är inte tillräckliga mått för att mäta välbefinnande, menar de. Välbefinnande och livskvalitet beskrivs i boken som att ha god självkänsla , goda relationer , givande sysselsättning , tillräcklig ekonomi och lagom livstempo . Om vi lyckas bra i dessa grenar i vardagens femkamp så belönas vi med värden som mening, kärlek, glädje, frid och vardagsmakt. Författarna tycker att all kraft i samhällsutvecklingen ska koncentreras på att förbättra förutsättningarna för välbefinnande. Deras samhällsvision sammanfattas i begreppet hållbart välbefinnande som innefattar ett långsiktigt välbefinnande för alla utan att utarma naturen och andra människor. Jag återkommer med fördjupade inlägg utifrån detta resonemang.

Folke Dahlberg , poet, tecknare och prosaförfattare, vistades under många år i norra Vätterns arkipelag där han bland annat skrev den stilistiskt drivna boken Vättern som utkom 1949. Folke Dahlbergs treenighet var sjön, båten och ön och han beskrev sig själv som sjöluffare "tyst och mjukt, nästan drivande vagabondage i regn". Läs mer om honom här . Nedan beskriver han några av de hägringar som kan uppträda på Vättern: Hägringarna på Vättern är tydligast om vårarna. De uppenbarar sig ofta efter några dagars stiltje, då sjön ligger oljeblank och de skogiga strändernas konturer står som klarast mot en blå rymd och en lika blå sjö. Då vandrar "våroxarna", dimlika vitnader utmed stränderna i stora hjordar mot norr. *** Ibland flyter horsisonterna så nära, att man tycker sig kunna sträcka ut armarna från stranden och känna fingertopparna bakom dem. Masterna på dolda skepp stack som nålar, roddare böjde sig som stormoln och hustak från gömda städer fastnade som flagor un...

Folkdans och annan pardans är häftig för att man kommer en annan människa nära men könsrollerna är av hävd mycket stereotypa. Under programpunkten Dans med rörliga roller på Folkmusikkaféet i Göteborg löses de traditionella könsrollerna upp. Kvinnor har då möjighet att föra, män att följa. Män kan dansa tillsammans likväl som kvinnor, oberoende av om de är heteros eller icke-heteros. Danspubliken får möjlighet att utforska alla dansaspekter utan att begränsas av sitt kön, samtidigt som det är helt i sin ordning att kvinnor och män dansar med varandra i enlighet med traditionen. I allt detta ligger en stor frihet. Folkdansen breddas och alla känner sig välkomna oavsett sexuell läggning. De traditionella danserna förnyas, blommar upp på nytt och lyser vackrare än någonsin. Se Folkmusikkaféets program här .

På 1600- och 1700-talen var det vanligt att adelsungdomar gjorde bildningsresor genom Europa, en så kallad Grand Tour. Den betraktas som en obligatorisk del av utbildningen och var ofta en förutsättning för en karriär i staten. De orter som skulle besökas var noga planerade i förväg. Påbjudna resmål var London, Paris, Rom, Berlin och i vissa fall Aten om ekonomin tillät. När ett nytt borgerskap växte fram under 1700- och 1800-talen tog de över denna tradition från adeln. Jag har ambitionen att göra en modern variant av Grand Tour med mina barn för att få dem att upptäcka mångfalden i den värld vi lever i, både vad gäller naturen och olika kulturella uttryck. Jag försöker ta dem till metropoler, museer, historiska platser, orörd vildmark med mera. Genom detta hoppas jag att de som vuxna kan relatera sig till mer och därigenom få lättare att hitta sin personliga väg genom livet.

Så länge jag minns har jag alltid älskat horisonter och varit nyfiken på vad som döljer sig bakom dem, både bokstavligt och bildligt. Men det fodras mod att våga utmana horisonterna, att byta trygghet mot otrygghet, att riskera förlora sina fördomar... Handtaget till styrpaddeln darrar av iver, paddeln som heter Kautu-ki-te-rangi. Den styr mot en horisont som knappast är skönjbar, mot horisonten som lyftes framför oss, mot horisonten som alltid drar sig tillbaka, mot horisonten som alltid kommer närmare, mot horisonten som alltid föder tvivel, mot horisonten som ingjuter skräck. Horisonten med dold styrka, den aldrig överskridna, aldrig genomträngda... De fallande skyarna ovanför, de rasande sjöarna under oss spärrar den okända väg, som vår farkost måste gå. Traditionell polynesisk sång

Begrepp som välstånd och välfärd används flitigt i den politiska debatten. Välstånd eller levnadsstandard mäts i BNP och anger vårt konsumtionsutrymme. Välfärd mäts med hjälp av en rad icke-ekonomiska indikatorer som hälsa, tillgång till bostad, dagis, läkare och annan social service. Ett tredje begrepp som sällan nämns i debatten är välbefinnande. Välbefinnande eller livskvalitet är en subjektiv upplevelse av hur vi upplever våra liv. Det paradoxala är att medan välståndet och välfärden ökat i Sverige så har välbefinnandet gått ner på de flesta områden sedan 1960-talet. Trots att konsumtionen nästan tredubblats de senaste 50 åren är vi mindre lyckliga, mindre tillfredsställda med våra liv, enligt en rad enkätundersökningar. Internationella undersökningar visar att ekonomisk tillväxt i ett land leder till ökad lycka bland medborgarna men bara upp till en nivå som motsvarar den vi hade på 1960-talet. Sedan upphör detta samband. Om vägar ut ur detta kan man bland annat läsa om i den utm...

Vi åker nedåt, i en fors av snödrev, där det är svårt att orientera sig och hitta marken i det skarpa solljuset. De röda stjärnorna visar oss dock vägen. Tio grader kallt och en frisk vind i ryggen. När vi vänder oss blir vi blåfrusna på en sekund. Här känner vi oss mycket små, skalan och klimatet gör oss ödmjuka inför naturen. Halvväg, efter två timmars tuff skidåkning, dyker äntligen den efterlängtade kojan upp som står ensam på fjället. Där kan vi få en stund nödvändigt skydd mot vind och kyla och inmundiga ostmackor och varm choklad. När vi öppnar dörren ser vi att den ungefär 10 kvm stora kojan är mer än överfull av trötta och hungriga skidåkare. Vi tvekar att stiga på. En äldre väderbiten kvinna utbrister: - Kom in, kom in, i fjällen finns det plats för alla! Det värmer ända in i hjärteroten och jag fylls av postiv energi. Jag blir alltid lika glad när människor i utsatta lägen är generösa och hjälps åt. Sådana omständigheter tar fram det genuint mänskliga i oss: nästankärleken.

Jag fascineras av de vita vinterfjällen. Snön lugnar och utgör en projektionsyta för mina tankar och känslor. Jaget framstår i tydligare relief. Det finns många sorters snö som endast ett tränat öga kan se. Samerna har under århundraden skapat ett stort antal ord för snö. Nedan ett litet urval från den utmärkta boken Snö - en renskötare berättar av Yngve Ryd . Kunskapen kommer från en man vid namn Johan Rassa som ägnat hela sitt liv åt renskötsel i Sarek och Badjelánnda gálav före där skidorna sjunker djupt i lös vintersnö guolldo snöstorm habllek lätt luftig dammsnö jiega is muohta snö njáhtso blöt snö ridne snö i träden ruohkadagá barblåsta fläckar på kalfjället, vindblotta siebla genomblöt snö om våren sjålkkå trampad, hård och slät snö soavlle sjövatten blandat med snö ovanpå isen suohpa snöbro över bäck på sommaren säásj gammal grov lös snö, rinner som grovsalt tjarvva skare tjiegar område där renarna gräver i snön och äter tsievve hård snö som renarna inte gräver igenom vahtsa ...