På senare år har en ny metod vuxit fram som heter sociokrati för att fördjupa demokratin och minska konflikter i organisationer. Organisationer som leds utifrån sociokratiska principer blir, enligt förespråkarna, med dynamiska och flexibla och därmed effektiva och uthålliga i en föränderlig värld. Sociokratin växer stark för närvarande och blir allt vanligare i bogemenskaper och andra gemensamhetsprojekt.
Sociokrati kommer från grekiskans och latinets socius (sällskap) och kratein (att styra).
Ett grundläggande begrepp inom sociokratin är SAMTYCKE som används vid beslutsfattande så att alla i gruppen blir hörda och dess kollektiva kompetens tas tillvara. Beslutsfattandet sker i följande steg.
(1) Förslaget presenteras.
(2) Runda med klargörande frågor så att alla förstår förslaget.
(3) Kort reaktionsrund då alla får säga vad det tycker om förslaget, både positivt och negativt.
(4) Samtyckesrunda då man antingen säger ja till förslaget eller gör invändningar mot förslaget. Invändningar kan bara göras om de syftar till att göra förslaget bättre, så att det i högre grad överensstämmer med organisationens mål.
Om det finns invändningar modifieras förslaget och processen ovan upprepas tills inga invändningar längre finns, det vill säga tills förslaget är så pass bra att alla kan leva med det. Om det råder osäkerhet kring förslaget kan det fattas beslut om att prova förslaget under en tidsbegränsad period med efterföljande utvärdering.
Ett annan grundbegrepp inom sociokrati är KRETSAR som möjliggör en decentraliserad organisationsstruktur. I mitten finns en allmän krets. Den kan till exempel vara en styrelse eller en samordningsgrupp under styrelsen. Runt den allmänna kretsen finns det avdelningskretsar, en form av arbetsgrupper. Helst ska det finnas dubbla länkar, en ledare och en representant, både i den allmänna kretsen och avdelningskretsen så att informationsöverföringen blir så korrekt som möjlig. Varje krets har ett mål och en domän, ett ansvarsområde.
Kommentarer