I boken The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver:
Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats.
Den ena, berättelsen om separation, Story of Separation, är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet, Story of Interbeing, är på väg att födas, skriver Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum.
Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv, hälsoaspekten, den senare handlar om mänsklighetens roll på planeten, miljöaspekten. Här ser vi en parallellitet med omställningsrörelsens begrepp inre och yttre omställning.
Berättelsen om separation bygger på idén att människor är individer, åtskilda från varandra och resten av skapelsen. Detta narrativ utmärks av följande:
Det finns inget syfte, bara orsaker. Universum är i grund och botten blind och död.
Den enda meningen med livet är att överleva och reproducera för att rationellt tillfredsställa vårt egenintresse. Allt som inte är jag själv är i bästa fall likgiltigt för mitt välbefinnande, i värsta fall fientligt.
För att skydda oss själva mot detta fientliga universum som består av tävlande individer och opersonliga krafter måste vi utnyttja och kontrollera det så mycket som möjligt.
Själen är separerad från kroppen och Gud existerar högt ovan jord. Vetenskap och religion är överens: de heliga existerar inte i denna värld.
Berättelsen om samhörighet bygger på en kollektivistisk idé om att vi alla är sammankopplade med varandra, såväl med andra människor som resten av naturen, vår existens är relationell. Detta narrativ utmärks av följande:
Syftet, medvetandet och intelligensen är medfödda egenskaper hos materien och universum.
Var och en av oss har en unik och nödvändig gåva att ge till världen. Meningen med livet är att uttrycka dessa våra gåvor.
Att min varelse tar del av din varelse och alla varelser. Det går bortom det ömsesidiga beroendet.
Att vi i grunden är oskiljaktiga från varandra, från alla varelser och från universum.
Kommentarer