Handtaget till styrpaddeln darrar av iver,
paddeln som heter Kautu-ki-te-rangi.
Den styr mot en horisont som knappast är skönjbar,
mot horisonten som lyftes framför oss,
mot horisonten som alltid drar sig tillbaka,
mot horisonten som alltid kommer närmare,
mot horisonten som alltid föder tvivel,
mot horisonten som ingjuter skräck.
Horisonten med dold styrka,
den aldrig överskridna, aldrig genomträngda...
De fallande skyarna ovanför,
de rasande sjöarna under oss
spärrar den okända väg,
som vår farkost måste gå.
- Traditionell polynesisk sång
Kommentarer