Fortsätt till huvudinnehåll

Vandringens inre och yttre dimensioner


För många handlar vandring inte bara om en yttre fysisk förflyttning utan lika mycket om en inre psykisk förflyttning, vilka påverkar varandra i ett dialektiskt samspel. Landskapet inverkar på det själsliga tillståndet och det själsliga tillståndet påverkar hur vi uppfattar landskapet så det ibland är svårt att finna ut vad det ena börjar och det andra slutar. 

Lama Anagarika Govinda skildrar detta förhållande med betoning på den inre dimensionen i boken De vita molnens väg - ett buddhistisk pilgrims upplevelser i Tibet:

En pilgrimsresa skiljer sig från en resa framförallt därigenom, att den inte är bunden till en i förväg fastställd plan eller ställs mot ett i förväg bestämt mål, utan bär sin mening i sig själv i det att det följer en ”hjärtans trängtan”, som kommer till uttryck på två plan: det själsliga och fysiska. Det är en rörelse inte bara i det yttre, utan också i det inre rummet, en rörelse, vars spontanitet ligger i allt levandes väsen och som alltid tar sin utgångspunkt i det inre. 

Pilgrimsfärden i det yttre rummet blir således en spegelbild av en inre rörelses eller utveckling mot ett ännu okänt avlägset mål, som emellertid finns nedlagd som ett frö redan i denna rörelse. Ut detta spirar beredvilligheten att överskrida det kändas och förtrognas horisonter, villigheten att acceptera människor och miljöer som delar av vår bestämmelse och tron på det meningsfulla i allt skeende, som står i samklang med vår egen tillvaros djup och ett större livs helhet.

Så som ett vitt sommarmoln svävar fritt i samklang med himmel och jord och drar från horisont till horisont med vindarna, så överlämnar sig pilgrimen åt det större livets ström, det liv som stiger upp ut djupet av hans väsen och för honom över avlägsna horisonter till mål, som ännu är fördolda för honom men som hela tiden existerar.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ett barn har hundra språk (och därtill hundra hundra hundra)

I vår kultur, och inte minst inom skolsystemet, görs ofta åtskillnad mellan huvud och kropp, mellan förnuft och fantasi, där huvudet och förnuftet ses som något överordnat. Jag tror att allt hänger ihop, att det finns oerhört många kombinationsmöjligeter att lära sig nya saken, inte minst genom att aktivera alla våra sinnen och stimulera vår fantasi. Inom Reggio Emila-pedagogiken arbetar man utifrån ett barn har hundra språk men berövas nittionio. Det gäller att även att få de nittionio språken att växa och blomstra.

Loris Malaguzzi, grundare av Reggio Emilia, skrev följande dikt:

Ett barn är gjort av hundra språk
Barnet har hundra språk
hundra händer
hundra tankarhundra 
sätt att tänka
att leka och att tala på
hundra alltid hundra
sätt att lyssna
att förundra att tycka om
hundra lustar att sjunga och förstå
hundra världar att uppfinna
hundra världar att drömma fram
Ett barn har hundra språk
(och därtill hundra hundra hundra)
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.
Man …

Gerotranscendens - det positiva åldrandet

I vårt samhälle råder en stor upptagenhet av ungdomskultur i olika former. Det är från ungdomen det nya kommer, modet, musiken och många politiska rörelser. Media och kommersiella aktörer hänger på. Att bli äldre har låg status. Åldrandet göms undan på institutioner och/eller hamnar i mediaskugga.
Jag tror att vi skulle må bra av att se varje fas i livet, barndomen, ungdomspåren, medelåldern och ålderdomen, som något unikt och positivt med sina särskilda förtjänster, ungefär som årstidsväxlingarna i naturen.
Gerotranscendens,som ligger i linje med det här resonemanget, är en psykosocial utvecklingsteori om det positiva åldrandet. Teorins upphovsman är professor Lars Tornstam. På hemsidan finns mycket matnyttigt, bland annat beskrivs gerotrancendensens kännetecken som kan upplevas i varierande antal och olika mycket:
Förändrad tidsuppfattning En känsla av att vara barn, ungdom, vuxen, medelålders och gammal på en och samma gång! Man ser tillbaka på gamla livsupplevelser med nya och mer li…

Samiska ord för snö

Jag fascineras av de vita vinterfjällen. Snön lugnar och utgör en projektionsyta för mina tankar och känslor. Jaget framstår i tydligare relief.

Det finns många sorters snö som endast ett tränat öga kan se. Samerna har under århundraden skapat ett stort antal ord för snö. Nedan ett litet urval från den utmärkta boken Snö - en renskötare berättaravYngve Ryd. Kunskapen kommer från en man vid namn Johan Rassa som ägnat hela sitt liv åt renskötsel i Sarek och Badjelánnda

gálav före där skidorna sjunker djupt i lös vintersnö
guolldo snöstorm
habllek lätt luftig dammsnö
jiega is
muohta snö
njáhtso blöt snö
ridne snö i träden
ruohkadagá barblåsta fläckar på kalfjället, vindblotta
siebla genomblöt snö om våren
sjålkkå trampad, hård och slät snö
soavlle sjövatten blandat med snö ovanpå isen
suohpa snöbro över bäck på sommaren
säásj gammal grov lös snö, rinner som grovsalt
tjarvva skare
tjiegar område där renarna gräver i snön och äter
tsievve hård snö som renarna inte gräver igenom
vahtsa lite nysnö
åppås orörd …