Hösten får mig att fundera över tidens gång. Ibland undrar jag om vi inte alla vistas i tidens centrum, oavsett var vi befinner oss på ålderstrappan. Är det egentligen så stor skillnad mellan ett före och ett efter, mellan ett imorgon och ett igår? Yngre personer har ju livet framför sig, äldre bakom sig. Den ena drömmer, den andra minns. Rör sig inte alla tider i nuet, såväl den oupplevda som den upplevda?
Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman
Kommentarer