Fortsätt till huvudinnehåll

Inget är hundra procent

Den störste fanatikern är den störste tvivlaren.
Han vet det inte.
Han är en pakt mellan två
där den ene skall vara synlig 
till hundra procent 
och den andre osynlig.
Vad jag avskyr uttrycket ”till hundra procent”!
                                Tomas Tranströmer

Uttrycket hundra procent kan vara förrädiskt. För mig är ingenting så säkert. Då är det bättre att säga att saker och ting tyder på det och det...inte ens naturlagarna är beständiga.

Kanske finns det inga absoluta svar, kanske måste vi nöja oss med de preliminära, som bär oss framåt ett slag innan nya svar dyker upp i horisonten, som bättre harmonierar med den mentala plats där vi råkar befinna oss.

Fanatism och fundamentalism skrämmer mig mycket. Inget är svart eller vitt, ingen är antingen det ena eller andra, utan nyanserna däremellan är oändliga. Jag vill tro att botemedlet mot att hamna i oresonlighet är att se på sig själv utifrån, att skratta åt sig själv emellanåt, att ständigt ompröva sina ståndpunkter, att alltid utgå från att man kan ha fel, att hålla flera perspektiv i huvudet samtidigt, att se olika sidor hos våra medmänniskor, att undvika den flockmentalitet som leder till att man frånsäger sig sitt personliga ansvar, att aldrig tumma på det okränkbara människovärdet med mera.

Den andra ytterligheten, att aldrig ta ställning och/eller ständigt ironisera över saker och ting, att likgiltigt se på världen oavsett vad som händer, känns inte heller eftersträvnadsvärt för mig. Då hamnar man lätt i kyla och cynism, i en värderelativism där ingenting är viktigare än något annat.

Mitt emellan dessa ytterligheter tror jag det sunda engagemanget mot förtryck och orättvisor i världen befinner sig. Tack vare starka individer och grupper, som vågat gå före och kämpat mot trångsynta och intoleranta föreställningar, har humanismen och ekologismen flyttat fram sina positioner. Dessa människor vågade tro och hoppas på en förändring, de hade modet och kraften utan att hamna i en fanatism och fundamentalism där ändamåtet helger medlen. Barn, kvinnor, arbetare, etniska och sexuella minoriteter, fysiskt och psykiskt funtionshindrade, djur och natur har successivt inlemmats i gemenskapen, fått samma värde, i vissa fall återinlemmats. Men det återstår dock offantligt mycket att förändra - vi är bara i början.

Kommentarer

Eva Rune sa…
Tack för ditt fina inlägg! Jag reflekterar nu över Esa Pekka Salonen som också påpekat det fina med alla nyanser. Och så vill jag tipsa om den just nu pågående ickevålds-rörelse som vinner många anhängare i Canada, Idle No More. Just nu skriver de historia, så mycket positiv kraft! Och det har bara börjat. Mvh, Eva
Martin sa…
Tack för dina ord! Ja, det här med nyanser är ett spännande område, bl a minns jag hur Henry David Thoreau i sin bok "Skogliv vid Walden" beskrev färgen och strukturen på sjön Waldens vattenspegel på flera sidor. Den skiftade utseende allt efter moln, årstid, vindriktning, vindstyrka, tid på dygnet, ett färgskådespel för den som har tid att se efter. Tack för tips om Idle No More! Jag blir så lycklig när jag hör om ytterligare en rörelse som arbetar för en bättre värld.

Populära inlägg i den här bloggen

Ett barn har hundra språk (och därtill hundra hundra hundra)

I vår kultur, och inte minst inom skolsystemet, görs ofta åtskillnad mellan huvud och kropp, mellan förnuft och fantasi, där huvudet och förnuftet ses som något överordnat. Jag tror att allt hänger ihop, att det finns oerhört många kombinationsmöjligeter att lära sig nya saken, inte minst genom att aktivera alla våra sinnen och stimulera vår fantasi. Inom Reggio Emila-pedagogiken arbetar man utifrån ett barn har hundra språk men berövas nittionio. Det gäller att även att få de nittionio språken att växa och blomstra.

Loris Malaguzzi, grundare av Reggio Emilia, skrev följande dikt:

Ett barn är gjort av hundra språk
Barnet har hundra språk
hundra händer
hundra tankarhundra 
sätt att tänka
att leka och att tala på
hundra alltid hundra
sätt att lyssna
att förundra att tycka om
hundra lustar att sjunga och förstå
hundra världar att uppfinna
hundra världar att drömma fram
Ett barn har hundra språk
(och därtill hundra hundra hundra)
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.
Man …

Gerotranscendens - det positiva åldrandet

I vårt samhälle råder en stor upptagenhet av ungdomskultur i olika former. Det är från ungdomen det nya kommer, modet, musiken och många politiska rörelser. Media och kommersiella aktörer hänger på. Att bli äldre har låg status. Åldrandet göms undan på institutioner och/eller hamnar i mediaskugga.
Jag tror att vi skulle må bra av att se varje fas i livet, barndomen, ungdomspåren, medelåldern och ålderdomen, som något unikt och positivt med sina särskilda förtjänster, ungefär som årstidsväxlingarna i naturen.
Gerotranscendens,som ligger i linje med det här resonemanget, är en psykosocial utvecklingsteori om det positiva åldrandet. Teorins upphovsman är professor Lars Tornstam. På hemsidan finns mycket matnyttigt, bland annat beskrivs gerotrancendensens kännetecken som kan upplevas i varierande antal och olika mycket:
Förändrad tidsuppfattning En känsla av att vara barn, ungdom, vuxen, medelålders och gammal på en och samma gång! Man ser tillbaka på gamla livsupplevelser med nya och mer li…

Dualistiska maktordningar enligt Val Plumwood

Under 1600-talet ägde den så kallade vetenskapliga revolutionen rum i Europa där både upplysningen och moderniteten har sina rötter. En centralgestalt under denna tid var filosofen René Descartes (1595-1650), som delade in världen i två substanser: en tänkande(andlig) substans, res cogitas, och en utsträckt(materiell) substans, res existensa. Gud och människan har själ och förnuft, vilket tillhör res cogitans, allt övrigt, människans kropp och naturen, tillhör res exstensa. Djur såg han till exempel som automater. Denna världsbild är dualistisk till skillnad från en monistisk världsbild utgående från en substans eller pluralistisk världsbild utgående från en mångfald av substanser. Den ekofeministiska filosofen Val Plumwod (1939-2008) ger i boken Feminism and the Mastery of Nature exempel på fleramaktordningar (där vänsterledet är överordnat högerledet) som härstammar från det här dualistiska tänkandet. Dessa har fått stort inflytande på hur vi västerlänningar uppfattar världen och sk…