Fortsätt till huvudinnehåll

Inget är hundra procent

Den störste fanatikern är den störste tvivlaren.
Han vet det inte.
Han är en pakt mellan två
där den ene skall vara synlig 
till hundra procent 
och den andre osynlig.
Vad jag avskyr uttrycket ”till hundra procent”!
                                Tomas Tranströmer

Uttrycket hundra procent kan vara förrädiskt. För mig är ingenting så säkert. Då är det bättre att säga att saker och ting tyder på det och det...inte ens naturlagarna är beständiga.

Kanske finns det inga absoluta svar, kanske måste vi nöja oss med de preliminära, som bär oss framåt ett slag innan nya svar dyker upp i horisonten, som bättre harmonierar med den mentala plats där vi råkar befinna oss.

Fanatism och fundamentalism skrämmer mig mycket. Inget är svart eller vitt, ingen är antingen det ena eller andra, utan nyanserna däremellan är oändliga. Jag vill tro att botemedlet mot att hamna i oresonlighet är att se på sig själv utifrån, att skratta åt sig själv emellanåt, att ständigt ompröva sina ståndpunkter, att alltid utgå från att man kan ha fel, att hålla flera perspektiv i huvudet samtidigt, att se olika sidor hos våra medmänniskor, att undvika den flockmentalitet som leder till att man frånsäger sig sitt personliga ansvar, att aldrig tumma på det okränkbara människovärdet med mera.

Den andra ytterligheten, att aldrig ta ställning och/eller ständigt ironisera över saker och ting, att likgiltigt se på världen oavsett vad som händer, känns inte heller eftersträvnadsvärt för mig. Då hamnar man lätt i kyla och cynism, i en värderelativism där ingenting är viktigare än något annat.

Mitt emellan dessa ytterligheter tror jag det sunda engagemanget mot förtryck och orättvisor i världen befinner sig. Tack vare starka individer och grupper, som vågat gå före och kämpat mot trångsynta och intoleranta föreställningar, har humanismen och ekologismen flyttat fram sina positioner. Dessa människor vågade tro och hoppas på en förändring, de hade modet och kraften utan att hamna i en fanatism och fundamentalism där ändamåtet helger medlen. Barn, kvinnor, arbetare, etniska och sexuella minoriteter, fysiskt och psykiskt funtionshindrade, djur och natur har successivt inlemmats i gemenskapen, fått samma värde, i vissa fall återinlemmats. Men det återstår dock offantligt mycket att förändra - vi är bara i början.

Kommentarer

Eva Rune sa…
Tack för ditt fina inlägg! Jag reflekterar nu över Esa Pekka Salonen som också påpekat det fina med alla nyanser. Och så vill jag tipsa om den just nu pågående ickevålds-rörelse som vinner många anhängare i Canada, Idle No More. Just nu skriver de historia, så mycket positiv kraft! Och det har bara börjat. Mvh, Eva
Martin sa…
Tack för dina ord! Ja, det här med nyanser är ett spännande område, bl a minns jag hur Henry David Thoreau i sin bok "Skogliv vid Walden" beskrev färgen och strukturen på sjön Waldens vattenspegel på flera sidor. Den skiftade utseende allt efter moln, årstid, vindriktning, vindstyrka, tid på dygnet, ett färgskådespel för den som har tid att se efter. Tack för tips om Idle No More! Jag blir så lycklig när jag hör om ytterligare en rörelse som arbetar för en bättre värld.

Populära inlägg i den här bloggen

Social permakultur

Permakulturdesign brukar vanligtvis användas vid planering av odling, men går även utmärkt att tillämpa på sociala processer, så kallad social permakultur. Starhawkskriver:
Att vårda grönsakerna i trädgården är mycket lättare än att vårda våra kontakter med de människor som bestämmer var grönsakerna ska planteras och vem som ska vattna dem. Att möta behoven hos kycklingar eller getter är mycket lättare än att möta dina grannars behov.
Här är några av Starhawks sociala permakulturprinciper:  (1) Ur relationer kommer överflöd Verkligt överflöd, oavsett om det mäts i trädgårdsproduktion eller extatisk upplevelse, har inte mycket att göra med hur många prylar vi har utan är snarare kopplat till hur rika de relationer som vi står i är. Starhawk uppmanar oss därför att värdera, vårda och värna våra relationer genom att ägna dem tid och uppmärksamhet. När konflikter uppstår avvisa inte bara människor utan lär dig verktyg och färdigheter så att du kan hantera dem. Uppmuntra din relation till ditt…

Ett barn har hundra språk (och därtill hundra hundra hundra)

I vår kultur, och inte minst inom skolsystemet, görs ofta åtskillnad mellan huvud och kropp, mellan förnuft och fantasi, där huvudet och förnuftet ses som något överordnat. Jag tror att allt hänger ihop, att det finns oerhört många kombinationsmöjligeter att lära sig nya saken, inte minst genom att aktivera alla våra sinnen och stimulera vår fantasi. Inom Reggio Emila-pedagogiken arbetar man utifrån ett barn har hundra språk men berövas nittionio. Det gäller att även att få de nittionio språken att växa och blomstra.

Loris Malaguzzi, grundare av Reggio Emilia, skrev följande dikt:

Ett barn är gjort av hundra språk
Barnet har hundra språk
hundra händer
hundra tankarhundra 
sätt att tänka
att leka och att tala på
hundra alltid hundra
sätt att lyssna
att förundra att tycka om
hundra lustar att sjunga och förstå
hundra världar att uppfinna
hundra världar att drömma fram
Ett barn har hundra språk
(och därtill hundra hundra hundra)
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.
Man …

Om att vandra

Jag har varit ute och nött skorna på vägarna och stigarna som så många gånger förut. Den här gången vandrade min vän och jag längs pilgrimsleden i Dalsland. Vi nådde aldrig fram till den heliga källan i Edsleskog. Ett åskväder satte stopp, men själva vandrandet är alltid ett mål i sig.

Under det att vi i långsamt mak förflyttar oss genom landskapets skiftande karaktär så tar samtalen fart som aldrig förr. Det blir ofta ett bokslut över det gångna året samtidigt som man får möjlighet att dra upp riktlinjerna för det kommande. Denna inre vandring landar då och då i den yttre när någon sällsynt blomma eller något naturfenomen uppenbarar sig. Eller när ett upp- och nedförslut ger sig till känna i kroppen. På utsiktpunkterna och vid lägerelden får samtalen ofta ett extra djup.

Efter vårt sedvanliga morgondopp sitter jag inte sällan med någon diktsamling i min hand som får mig att se livet från oväntade håll. En kortfattad kulturhistoria om landskapet där vi rör brukar också slinka ner i pa…