Vi lär oss ständigt något nytt om oss själva, om och om igen. Vi blir aldrig färdiga, alltid öppnar sig nya rum inom oss som tidigare varit fördolda. Jag tror inte att det sanna jaget står att finna en gång för alla. Jaget föds delvis på nytt i varje ögonblick, något blir kvar en längre eller kortare tid, annat försvinner i tidens ström.
Vi har alla en inre röst, men den talar till oss med olika språk beroende var vi befinner oss på tids- och rumsaxeln. Kahlil Gibran skriver om detta i kapitlet Tala till oss om Självkännedom i boken Profeten.
En själs dolda källåder måste av inre nödvändighet
stiga uppåt och porlande söka sin väg mot havet;
och skatten från era omätliga djup skall ligga avtäckt
inför era ögon.
Men väg inte er okända skatt på våg och sök inte
pejla djupet av er kunskap med sond och lod.
Ty ert jag är ett hav, omätligt och utan gräns.
Säg inte "Jag har funnit Sanningen" utan hellre:
"Jag har funnit en sanning".
Säg inte "Jag har funnit själens väg", säg hellre
"Jag har mött själen vandrande på min stig."
Ty själen vandrar på alla stigar. Själen vandrar inte
på utstakad väg, ej heller växer den som ett strå. Den
slår ut som en lotusblomma med oräkneliga kronblad.
Kommentarer