Fortsätt till huvudinnehåll

Mannens dominans över kvinnan hänger ihop med människans dominans över naturen


För att till fullo förstå förtrycket av människor, behöver vi också förstå förtrycket av naturen.
Val Plumwood

Den australienska ekofeminsten Val Plumwood gör en i mitt tycke en inressant maktanalys där hon ser en parallellitet mellan mannens dominans över kvinnan och människans dominans över naturen. Här är en kort sammanfatting ur Val Plumwoods kapitel Androcentrism and Anthropocentrism i antologin Ecofeminism - Woman, Culture, Nature, red Karen J Warren(1997)

Kännetecken på androcentriskt perspektiv(mannen som norm)
1. Grundläggande uteslutning genom att de Andra ses som både underlägsna och radikalt annorlunda
2. Homogenisering, "likgörande", där den Andra framställs som stereotyp och utbytbar
3. Förnekelse, där den Andra placeras i bakgrunden och presenteras som oväsentlig
4. Införlivande. Den andra definieras i förhållande till det Första, som avvikande
5. Instrumentalism. Den Andres självständiga bidrag nedvärderas eller förnekas

Kännetecken på antropocentriskt perspektiv(människan som norm, ofta identisk med en man)
1. Grundläggande uteslutning. Antroprocentrisk syn där naturen ses som något radikalt annorlunda än människan och är hyperseparerad från henne.
2. Homogenisering. Skillnader mellan arter ignoreras. Allt i naturen ses som lika, t ex i avsaknad av medvetande.
3.Förnekelse. Naturen förvandlas till bakgrund och bortser från dess behov när beslut ska fattas. Beroendet av naturen förnekas systematiskt.
4. Införlivande. Naturen ses som en negation till människan, avsaknad av mänskliga kvaliteter.
5. Instrumentalism. Naturen självständiga handlande förnekas och underordnas. Den har bara ett värde om den tjänar mänskliga intressen.

Dessa tankar utvecklar Val Plumwood än mer i boken Feminism and the Mastery of Nature (
1993).

Kommentarer

Det var invecklat... jag som älskar formklippning av buskar, men vill inte forma människor... Själv fick jag växa som ogräs, säger min far.
Martin sa…
Det var väldigt fint uttryck, tycker jag! :-) Jag alla skulle få växa upp som ogräs, i alla fall så länge det inte går ut över andra ogräs. ;-)
Mycket intressant inlägg! Tangerar sånt som jag själv tänker skriva om på min blogg snart...
Martin sa…
Kul!:-) Är du också intresserad av ekofeminism?
Mia sa…
Mycket intressant! Dessa tankar snuddar vid en del tankar i de böcker som handlar om historiska skeenden jag läser just nu. Just relationer mellan man o kvinna, relationen mellan olika stånd osv... Kan tyckas litet långsökt kanske... ändå inte. Jag skriver upp den här boken, kanske hamnar den på mitt nattygsbord någon gång... ;-
Martin sa…
Mia: Inom sociologin brukar man tala om intersektionalitet, om att de olika förtrycken hänger ihop. Plumwood utvidgar ett detta till att även omfatta naturen.
kavallinskan sa…
Ja visst är det fantastiskt vackert i Hälsingland! Kul att du fick återuppliva dina minnen!
Martin sa…
Till Hälsingland vill jag gärna återvända till, men inte dra ända in i. ;-)

Populära inlägg i den här bloggen

Social permakultur

Permakulturdesign brukar vanligtvis användas vid planering av odling, men går även utmärkt att tillämpa på sociala processer, så kallad social permakultur. Starhawkskriver:
Att vårda grönsakerna i trädgården är mycket lättare än att vårda våra kontakter med de människor som bestämmer var grönsakerna ska planteras och vem som ska vattna dem. Att möta behoven hos kycklingar eller getter är mycket lättare än att möta dina grannars behov.
Här är några av Starhawks sociala permakulturprinciper:  (1) Ur relationer kommer överflöd Verkligt överflöd, oavsett om det mäts i trädgårdsproduktion eller extatisk upplevelse, har inte mycket att göra med hur många prylar vi har utan är snarare kopplat till hur rika de relationer som vi står i är. Starhawk uppmanar oss därför att värdera, vårda och värna våra relationer genom att ägna dem tid och uppmärksamhet. När konflikter uppstår avvisa inte bara människor utan lär dig verktyg och färdigheter så att du kan hantera dem. Uppmuntra din relation till ditt…

Ett barn har hundra språk (och därtill hundra hundra hundra)

I vår kultur, och inte minst inom skolsystemet, görs ofta åtskillnad mellan huvud och kropp, mellan förnuft och fantasi, där huvudet och förnuftet ses som något överordnat. Jag tror att allt hänger ihop, att det finns oerhört många kombinationsmöjligeter att lära sig nya saken, inte minst genom att aktivera alla våra sinnen och stimulera vår fantasi. Inom Reggio Emila-pedagogiken arbetar man utifrån ett barn har hundra språk men berövas nittionio. Det gäller att även att få de nittionio språken att växa och blomstra.

Loris Malaguzzi, grundare av Reggio Emilia, skrev följande dikt:

Ett barn är gjort av hundra språk
Barnet har hundra språk
hundra händer
hundra tankarhundra 
sätt att tänka
att leka och att tala på
hundra alltid hundra
sätt att lyssna
att förundra att tycka om
hundra lustar att sjunga och förstå
hundra världar att uppfinna
hundra världar att drömma fram
Ett barn har hundra språk
(och därtill hundra hundra hundra)
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.
Man …

Om att vandra

Jag har varit ute och nött skorna på vägarna och stigarna som så många gånger förut. Den här gången vandrade min vän och jag längs pilgrimsleden i Dalsland. Vi nådde aldrig fram till den heliga källan i Edsleskog. Ett åskväder satte stopp, men själva vandrandet är alltid ett mål i sig.

Under det att vi i långsamt mak förflyttar oss genom landskapets skiftande karaktär så tar samtalen fart som aldrig förr. Det blir ofta ett bokslut över det gångna året samtidigt som man får möjlighet att dra upp riktlinjerna för det kommande. Denna inre vandring landar då och då i den yttre när någon sällsynt blomma eller något naturfenomen uppenbarar sig. Eller när ett upp- och nedförslut ger sig till känna i kroppen. På utsiktpunkterna och vid lägerelden får samtalen ofta ett extra djup.

Efter vårt sedvanliga morgondopp sitter jag inte sällan med någon diktsamling i min hand som får mig att se livet från oväntade håll. En kortfattad kulturhistoria om landskapet där vi rör brukar också slinka ner i pa…