Fortsätt till huvudinnehåll

Näcken och spelmännen

Folkmusiken, oavsett vilken region eller land den kommer från, har en stark inverkan på mig. I folkmusiken finns ett direkt tilltal som går rakt in i mitt hjärta. Där finns ett djup och en kraft som får mig att lyfta. Den får mig att vandra i olika känslolandskap, ömsom skratta, ömsom gråta. Den svenska traditionella musiken ger mig rötter och någonstans att bottna. Jag känner samhörighet med naturen och historien. Utifrån denna plattform kan jag blicka ut över världen och ta till mig främmande kulturer och nymodigheter. För mig är folkmusiken detsamma som eufori, både i själslig och kroppslig mening. I dansen kommer jag ytterligare ett steg närmare dess väsen. Bo i Rannsätt har i boken Folkmusiken i Sverige gjort en helt underbar summering av spelmännens relation till näcken och naturen. Läs och njut!

Folkmusiken är för att tala bildligt framsprungen ur naturfolkets själ som en skogskälla och i den källan kom det andeväsen att sitta, som människorna antog vara musikens herre: näcken, strömkarlen.

Folktron har skapat otaliga traditioner och berättelser om sjörånas spelman. Ibland uppenbarade han sig i mörka, näckrosprydda skogstjärnar, ibland i älvarnas forsar i gestalt av en skön yngling, strömkarlen, eller vid bäckarnas skvaltkvarnar i kvarngubbens skepnad. Stundtals talar traditionen om honom som besläktad eller t o m med identisk med hin själv. I andra fall nämns han som en makt bortom ont eller gott i värledens vågskål - som sjörånas spelman och alerta gunstling.

Det var möjligt för spelmän att lära sig spela av näcken. Det kunde gå till så att spelmannen tre torsdagsnätter i rad besökte ett ställe där man av ålder visst att näcken uppehöll sig, kanske vid en en bäckkvarn eller fors. Sista natten uppnebarade sig näcken och tog spelmannens fiol och spelade på den, eller också andades han i den eller doppade den i vattnet. Den fiolen kunde sedan spela av sig själv, även sedan spelmannen lagt den ifrån sig.

Det finns många berättelser som vittnar om att detta hänt och verkliga exempel på spelmän som sett och hört detta fenomen av vidskepelse slutat spela fiol. Inga spelmän kunde spela som de vilka tagit lärdomar av näcken, ty näcken var mäktig och det fanns många boningar i hans hus. På vilket sätt lärlingen nu än kom i kontakt med honom så blev han mästerspelman och kunde spela näcken polska så att alla som hörde den tvingades dansa. Ja, han kunde få människor att skratta och gråta till musiken därför att han hade musikens makt i sin hand, förlänad av näcken.

Bortsett från det vad vi idag tror eller inte tror, så fanns det många spelmän som ägde en sådan själ att de antogs ha eller haft beröring med näcken. På annat sätt kunde man inte förklara deras ovanliga förmåga att uppfatta och återspegla naturens skönhet och livets alla känslor i sin musik. Och med det var cirkeln på sätt och vis sluten, det man inte kunde förklara på annat sätt förknippades med en makt som låg utöver det vanliga.

Även om dessa spelmän aldrig träffat näcken i mänsklig gestalt, så hade de dock lyssnat vid hundra forsar och oräkneliga gånger betraktt dimmornas dans över svarta tjärnar, hört fåglars sång och djupa sogars sus - kort sagt följt naturens liv och växlingar som en del av naturen själv.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Social permakultur

Permakulturdesign brukar vanligtvis användas vid planering av odling, men går även utmärkt att tillämpa på sociala processer, så kallad social permakultur. Starhawkskriver:
Att vårda grönsakerna i trädgården är mycket lättare än att vårda våra kontakter med de människor som bestämmer var grönsakerna ska planteras och vem som ska vattna dem. Att möta behoven hos kycklingar eller getter är mycket lättare än att möta dina grannars behov.
Här är några av Starhawks sociala permakulturprinciper:  (1) Ur relationer kommer överflöd Verkligt överflöd, oavsett om det mäts i trädgårdsproduktion eller extatisk upplevelse, har inte mycket att göra med hur många prylar vi har utan är snarare kopplat till hur rika de relationer som vi står i är. Starhawk uppmanar oss därför att värdera, vårda och värna våra relationer genom att ägna dem tid och uppmärksamhet. När konflikter uppstår avvisa inte bara människor utan lär dig verktyg och färdigheter så att du kan hantera dem. Uppmuntra din relation till ditt…

Ett barn har hundra språk (och därtill hundra hundra hundra)

I vår kultur, och inte minst inom skolsystemet, görs ofta åtskillnad mellan huvud och kropp, mellan förnuft och fantasi, där huvudet och förnuftet ses som något överordnat. Jag tror att allt hänger ihop, att det finns oerhört många kombinationsmöjligeter att lära sig nya saken, inte minst genom att aktivera alla våra sinnen och stimulera vår fantasi. Inom Reggio Emila-pedagogiken arbetar man utifrån ett barn har hundra språk men berövas nittionio. Det gäller att även att få de nittionio språken att växa och blomstra.

Loris Malaguzzi, grundare av Reggio Emilia, skrev följande dikt:

Ett barn är gjort av hundra språk
Barnet har hundra språk
hundra händer
hundra tankarhundra 
sätt att tänka
att leka och att tala på
hundra alltid hundra
sätt att lyssna
att förundra att tycka om
hundra lustar att sjunga och förstå
hundra världar att uppfinna
hundra världar att drömma fram
Ett barn har hundra språk
(och därtill hundra hundra hundra)
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.
Man …

Om att vandra

Jag har varit ute och nött skorna på vägarna och stigarna som så många gånger förut. Den här gången vandrade min vän och jag längs pilgrimsleden i Dalsland. Vi nådde aldrig fram till den heliga källan i Edsleskog. Ett åskväder satte stopp, men själva vandrandet är alltid ett mål i sig.

Under det att vi i långsamt mak förflyttar oss genom landskapets skiftande karaktär så tar samtalen fart som aldrig förr. Det blir ofta ett bokslut över det gångna året samtidigt som man får möjlighet att dra upp riktlinjerna för det kommande. Denna inre vandring landar då och då i den yttre när någon sällsynt blomma eller något naturfenomen uppenbarar sig. Eller när ett upp- och nedförslut ger sig till känna i kroppen. På utsiktpunkterna och vid lägerelden får samtalen ofta ett extra djup.

Efter vårt sedvanliga morgondopp sitter jag inte sällan med någon diktsamling i min hand som får mig att se livet från oväntade håll. En kortfattad kulturhistoria om landskapet där vi rör brukar också slinka ner i pa…