Fortsätt till huvudinnehåll

Om att lysa - om att hitta sin livsuppgift

Jag bladar i Gitte Jörgensens bok Simple living - nya vägar till ett meningsfullt liv. Hon berör här fundamentala saker i våra liv, hur vi kan hitta fram till vår kärna, till det som ger oss mening och livsinnehåll, till det vi brinner för och är vår livsuppgift. Inte sällan har vi tappat bort detta på vägen och vår låga tenderar att falna. Gitte hjälper oss att hitta tillbaka till vårt engagemang, till vår eld. Det handlar inte minst om att
göra en inre och yttre förenklingsresa.
Hon erbjuder flera praktiska redskapen som jag återkommer till vid ett senare tillfälle.

Vi vill alla lysa.
Vi lyser när vi är fyllda av energi, glädje och entusiasm. I regel ser vi när andra människor lyser, men vi har svårare att upptäcka hur vi kan tända vårt eget ljus, eller hålla det ljus som är tänt lysande.
/.../
Vi har alla en potentiell eld inom oss, och när du letar efter din livsuppgift, är det en god idé att leta efter denna eld. För det som engagerar dig och som du brinner för, det är med en navelsträng förenat med din livsuppgift.
/.../
Jag tror att alla har en livsuppgift. Vi har något djupt inom oss som är viktigt att realisera och som hela livet ligger som en grundton hos oss - somliga är medvetna om den, andra inte. Jag påstår att ju mer medveten man är om sin livsuppgift, desto uppriktigare och ärligare kan man leva. För man hänger ihop. Den inre och den yttre världen krigar inte med varandra utan följs åt och komplettera varandra
Gitte Jörgensen

Kommentarer

Malin sa…
Tack för kloka tankar och bra lästips. Jag tror att det gälle stt stanna upp och då för att fundera över just detta. Kroppen är ofta ett fantastiskt verktyg som signalerar om man befinner sig i gynnsamma situationer eller inte. Lyssnar man då så kan man välja en annan väg och är den rätt är det lätt. Är det lätt behöver man inte ödsla energi på sig själv utan kan dela med sig och överrösa andra.
/Malin
Martin sa…
Tack för dina tankar! Kroppens signaler bör vi absolut bli bättre på att lystra till. Om vi hittar det vi brinner för värms även andra i vår omgivning upp och får förhoppningsvis lättare att hitta sin specifika livsuppgift så även de kan växa och blomstra.

Populära inlägg i den här bloggen

Social permakultur

Permakulturdesign brukar vanligtvis användas vid planering av odling, men går även utmärkt att tillämpa på sociala processer, så kallad social permakultur. Starhawkskriver:
Att vårda grönsakerna i trädgården är mycket lättare än att vårda våra kontakter med de människor som bestämmer var grönsakerna ska planteras och vem som ska vattna dem. Att möta behoven hos kycklingar eller getter är mycket lättare än att möta dina grannars behov.
Här är några av Starhawks sociala permakulturprinciper:  (1) Ur relationer kommer överflöd Verkligt överflöd, oavsett om det mäts i trädgårdsproduktion eller extatisk upplevelse, har inte mycket att göra med hur många prylar vi har utan är snarare kopplat till hur rika de relationer som vi står i är. Starhawk uppmanar oss därför att värdera, vårda och värna våra relationer genom att ägna dem tid och uppmärksamhet. När konflikter uppstår avvisa inte bara människor utan lär dig verktyg och färdigheter så att du kan hantera dem. Uppmuntra din relation till ditt…

Ett barn har hundra språk (och därtill hundra hundra hundra)

I vår kultur, och inte minst inom skolsystemet, görs ofta åtskillnad mellan huvud och kropp, mellan förnuft och fantasi, där huvudet och förnuftet ses som något överordnat. Jag tror att allt hänger ihop, att det finns oerhört många kombinationsmöjligeter att lära sig nya saken, inte minst genom att aktivera alla våra sinnen och stimulera vår fantasi. Inom Reggio Emila-pedagogiken arbetar man utifrån ett barn har hundra språk men berövas nittionio. Det gäller att även att få de nittionio språken att växa och blomstra.

Loris Malaguzzi, grundare av Reggio Emilia, skrev följande dikt:

Ett barn är gjort av hundra språk
Barnet har hundra språk
hundra händer
hundra tankarhundra 
sätt att tänka
att leka och att tala på
hundra alltid hundra
sätt att lyssna
att förundra att tycka om
hundra lustar att sjunga och förstå
hundra världar att uppfinna
hundra världar att drömma fram
Ett barn har hundra språk
(och därtill hundra hundra hundra)
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.
Man …

Om att vandra

Jag har varit ute och nött skorna på vägarna och stigarna som så många gånger förut. Den här gången vandrade min vän och jag längs pilgrimsleden i Dalsland. Vi nådde aldrig fram till den heliga källan i Edsleskog. Ett åskväder satte stopp, men själva vandrandet är alltid ett mål i sig.

Under det att vi i långsamt mak förflyttar oss genom landskapets skiftande karaktär så tar samtalen fart som aldrig förr. Det blir ofta ett bokslut över det gångna året samtidigt som man får möjlighet att dra upp riktlinjerna för det kommande. Denna inre vandring landar då och då i den yttre när någon sällsynt blomma eller något naturfenomen uppenbarar sig. Eller när ett upp- och nedförslut ger sig till känna i kroppen. På utsiktpunkterna och vid lägerelden får samtalen ofta ett extra djup.

Efter vårt sedvanliga morgondopp sitter jag inte sällan med någon diktsamling i min hand som får mig att se livet från oväntade håll. En kortfattad kulturhistoria om landskapet där vi rör brukar också slinka ner i pa…