fredag 18 mars 2011

Gerotranscendens - det positiva åldrandet

I vårt samhälle råder en stor upptagenhet av ungdomskultur i olika former. Det är från ungdomen det nya kommer, modet, musiken och många politiska rörelser. Media och kommersiella aktörer hänger på. Att bli äldre har låg status. Åldrandet göms undan på institutioner och/eller hamnar i mediaskugga.

Jag tror att vi skulle må bra av att se varje fas i livet, barndomen, ungdomspåren, medelåldern och ålderdomen, som något unikt och positivt med sina särskilda förtjänster, ungefär som årstidsväxlingarna i naturen.

Gerotranscendens, som ligger i linje med det här resonemanget, är en psykosocial utvecklingsteori om det positiva åldrandet. Teorins upphovsman är professor Lars Tornstam. På hemsidan finns mycket matnyttigt, bland annat beskrivs gerotrancendensens kännetecken som kan upplevas i varierande antal och olika mycket:

Förändrad tidsuppfattning En känsla av att vara barn, ungdom, vuxen, medelålders och gammal på en och samma gång! Man ser tillbaka på gamla livsupplevelser med nya och mer livserfarna ögon. Ibland kan även gamla oförrätter klaras upp.

Ökad känsla av samhörighet med tidigare och kommande generationer. Som en länk i en generationskedja, där hela kedjan blir lika viktig som den egna länken.

Mindre rädd för döden. Man tycks nu betrakta döden mer som en naturlig del av livets process.

Det blir lättare att acceptera livets mysterier och att man faktiskt inte kan förstå allt.

Finner större värde och nöje i de små, vardagliga sakerna i livet. Exempelvis kan musik, konst och natur inspirera på ett nytt sätt.

Upptäcker nya sidor hos sig själv, både positiva och negativa.

Upplever sig som en del av en helhet och blir mindre självcentrerad. Vissa känner sig inte så ”viktiga” längre. Om man tidigare hade låg självkänsla så känner man ofta inte detta lika starkt längre.

Minskad oro för sjukdom och ohälsa. Man fortsätter emellertid att ta hand om kroppen som förut, men är inte lika upptagen av det.

Ökad osjälviskhet, vilket märks mest hos dem som tidigare tenderat att vara självupptagna.

Pusselbitarna faller på plats. Om livet varit strävsamt och svårförståeligt, så upplever man nu istället ökad känsla av sammanhang och helhet.

Fördjupade relationer med vänner och familj känns viktigare än tidigare. Samtidigt upplever man ofta ett ökat behov av att vara för sig själv - i en så kalladpositiv ensamhet.

Mer spontanitet. Man väljer gärna bort onödiga sociala regler och etikett. En lekfullhet och spontanitet växer fram, vid sidan av förnuftet och det vuxna omdömet. Gamla vanor, rutiner och principer känns inte lika viktiga längre.

Masken tas av. Många ser att man tidigare spelat olika roller och ibland gömt sig bakom masker. Dessa lägger man nu bort för att vara mer sig själv. Man kan dock se att de gamla rollerna hade ett syfte.

Mindre prylar.Många kan uppleva att ägandet av för många saker innebär en börda. Man vill ha tillräckligt, men inte för mycket.

Vishet och tolerans. En känsla av att man inte längre lika bestämt vill säga om något är rätt eller fel. Man undviker därför att komma med direkta råd eller bedömningar.

1 kommentar:

skogsfrun på dal sa...

Känner igen mycket här från min höstliga ålder;-)Tidigare, mitt i livet, arbetade jag med riktigt gamla människor, jag kände ödmjukhet inför deras levnadsvisdom och lärde mig mycket. Nu tycker jag det är sorgligt att yngre ser de äldre över axeln och att medier är så inriktade på ungdomen. Det är ju de äldre som mest sitter hemma framför Tv och radio t.ex. Bra blogg -och titel, skulle kunnat använt den själv;-)