En drömmare med öppna ögon

Vi möten av olika slag kan det underlätta att använda en talpinne, något många amerikanska indianer traditionellt gjorde för att sinsemellan fördela ordet när viktiga frågor skulle dryftas. Den som har talpinnen får prata till punkt. De andra lyssnar och får inte avbryta. Talpinnen roterar från individ till individ tills alla vill kommit tills tals. Den här tekniken ger lugna möten och väl genomtänkta inlägg samt ökar allas delaktighet. En träpinne, en sten eller en fjäder kan till exempel tjänstgöra som talpinne.

Här kommer några vackra och tänkvärda rader av Gustaf Fröding som handlar om den svåra och oundvikliga sorgeprocessen och om det fortsatta livet som väntar längre fram. Nej, sörja sorgen ut, tills hjärnan domnar i trötthetsdvalan, är den tröst vi fått - det är som vandraren som går vill och somnar på mossans mjuka dun och sover gott. Och när han vaknar ur den skumma drömmen, ser morgonsolen in i skogens gömmen.

Personligen upplever jag att det blir enklare att leva för varje år som går. Saker och ting blir mer proportionerliga och nyanserna fler vilket berikar mitt liv. Och man har alltid sina minnen att falla tillbaka på. Det blir också lättare att skratta åt sig själv. Det känns förtröstansfullt. Göran Greider är inne på samma spår. I en intervju konstaterar han följande: Jag har/.../ i olika dikter hyllat att bli äldre. Man har ju mer inom sig. Det är ju trösten, för varje år som går blir sorlet av röster starkare inom en. Man kan sitta på verandan och inte göra nåot, bara tänka. Man blir lite lugnare och inte lika uppjagad.