En drömmare med öppna ögon

Jag blev överlycklig när jag hittade det här underbara konstprojektet. En grupp på 18 konstnärer och studerande på Kungl. Konsthögskolan ska genomföra individuella resor från Stockholm till Skåne med den gemensamma förutsättningen att de måste färdas utan artificiella drivmedel. Deltagarna ger sig av samtidigt från Skeppsholmen den 6 september och ska sedan vandra, rida, segla, cykla, skejta eller liknande c:a 600 km söderut till Wanås i Knislinge, nära Kristianstad i Skåne. Resorna beräknas ta 10-25 dagar och genomförs med individuella, experimentbaserade konstnärliga koncept - vissa humoristiska, andra humanistiskt betonade, historiskt relaterade samt personliga och gripande idéer. (Från deras blogg ) Läs mer på deras blogg . Jag tror att vi ser saker på ett annorlunda sätt när färdas i makligare tempo. Vi upptäcker det enkla och registrerar de små nyanserna i tillvaron. Och blir förvånade över hur mycket vi kan uppskatta detta om vi bara ger det tid. Det är iallafall min erfarenhet...

Jag tågpendlar flera gånger i veckan till en större stad. Jag fullkomligen älskar att åka tåg. En tågresa innehåller så mycket. Jag tänker, drömmer, läser, skriver, lyssnar, sover. Höra på musik kan man göra utan att vara någon säkerhetsrisk. Sms:a, samtala, prata i mobilen, titta på DVD, surfa och arbeta med datorn är annat som ryms på en tågresa, om man så önskar. I ett tåg färdas man fram tillsammans med en samling kända och okända människor, unikt så till vida att jag aldrig kommer åka samma tåg igen med exakt samma människor, än mindre placerade på samma platser. Under varje resa har jag ett nytt energifält omkring mig samt nya röster och annorlunda samtalsämnen. Det ger livet variation och ny input.

Jag deltar nu bloggaren Ulrika Gabriels nya må-bra utmaning som handlar om att skriva tacksamhetsdagbok . Under fyra veckors tid ska man avsluta dagen med att skriva ner minst fem saker som hänt eller man uppmärksammat under dagen som man kan känna tacksamhet över. Jag har nu varit igång några veckor och det slår mig att det finns betydligt mer att glädjas åt än man i förstone tror, vilket är en nyttig erfarenhet. De mörka dagar jag har haft under perioden har blivit betydligt ljusare när jag skrivit tacksamhetsdagbok. Ens perspektiv vänds i positiv riktning.

Jag tycker, som många andra, att det är obehagligt att bli kritiserad. Det är både en stor konst att ge kritik och att ta emot den. Om vi hamnar i försvarställning slår vi lätt ifrån oss kritiken. Det är en trösterik tanke att istället försöka se kritiken som en gåva, något som ger oss möjligheter att lära känna oss själva en smula bättre. Det är förstås oerhört svårt, men nästa gång ska jag försöka se vad som händer. Buddha sa: Se på den som som gör dig uppmärksam på dina fel på samma sätt som på den som visar dig stora skatter.