Så länge jag minns har jag alltid älskat horisonter och varit nyfiken på vad som döljer sig bortom dem, både bokstavligt och bildligt. Men det fodras mod och styrka att våga utmana och överskrida horisonterna, att byta trygghet mot otrygghet, att kasta sig ut i det okända, att riskera bli av med sina fördomar... Handtaget till styrpaddeln darrar av iver, paddeln som heter Kautu-ki-te-rangi. Den styr mot en horisont som knappast är skönjbar, mot horisonten som lyftes framför oss, mot horisonten som alltid drar sig tillbaka, mot horisonten som alltid kommer närmare, mot horisonten som alltid föder tvivel, mot horisonten som ingjuter skräck. Horisonten med dold styrka, den aldrig överskridna, aldrig genomträngda... De fallande skyarna ovanför, de rasande sjöarna under oss spärrar den okända väg, som vår farkost måste gå. - Traditionell polynesisk sång
Inre och yttre vandringar