En drömmare med öppna ögon

Hösten får mig att fundera över tidens gång. Ibland undrar jag om vi inte alla vistas i tidens centrum, oavsett var vi befinner oss på ålderstrappan. Är det egentligen så stor skillnad mellan ett före och ett efter, mellan ett imorgon och ett igår? Yngre personer har ju livet framför sig, äldre bakom sig. Den ena drömmer, den andra minns. Rör sig inte alla tider i nuet, såväl den oupplevda som den upplevda?

Vi skulle nog förtäras om vi hela tiden befann oss i en intensiv dialog där vi gav uttryck för våra starkaste känslor och djupaste tankar, men vi befinner oss nog i sådana möten alldeles för sällan. Sent en kväll efter en fest, där hon bara upplevt de vanliga ytliga mötena, skrev Oriah Mountain Dreamer en prosadikt där hon uttryckte sin längtan efter stark närvaro: INBJUDAN TILL MÖTE Jag bryr mig inte om hur du tjänar ditt uppehälle. Jag vill veta vad du längtar efter och om du vågar drömma om att nå din längtans mål. Jag bryr mig inte om hur gammal du är. Jag vill veta om du vågar göra dig löjlig för kärleks skull, för dina drömmar, för att känna att du lever. Jag bryr mig inte om vilka planeter som står i konjunktion med din måne.?Jag vill veta om du har nått djupet i din sorg, om du har låtit dig öppnas av livets svek eller blivit knuten och sluten av rädsla för mer smärta. Jag vill veta om du kan sitta hos smärtan, min eller din, utan att försöka dölja den eller förminska d...