Så här års, när ljuset, värmen, ljuden och dofterna återvänder, lämnar vi gärna hus och hem för att njuta av blommor och blader ute i naturen. Många upplever att de kommer hem i en djupare existensiell mening. Min vän Jennie Hallquist har uttryckt detta i en så målande bild: Jag känner mig hemma i naturen. Det är som att komma hem till en familj som vet allt om dig, men välkomnar dig ändå med öppna armar och fyller dig med känslan att du kan vara dig själv fullt ut. Jag tänker på ordet nåd, på det villkorslösa accepterandet av oss som personer, med alla våra förtjänster, med alla våra fel och brister. Likt sanna vänner träder naturen och dess organismer oss till mötes. De finns alltid där vid vår sida, vad som än händer i livet. I detta ligger en stor förtröstan.
Inre och yttre vandringar