Fortsätt till huvudinnehåll

Ekofilosofi



Här kommer en kort introduktion till ekofilosofi som både är ett universitetsämne och samlingsnamnet på en mängd olika ekofilosofier.  Namnet härrör från de grekiska orden oikos, hus (jorden), philia, kärlek och sophia, visdom. Ekofilosofi betyder alltså kärlek till visdom om huset (jorden). Ekofilosofin föddes när den ekonomiska framgångssagan efter andra kriget även visade sig ha en baksida i form av miljöförstöring. DDT-skandalen som Rachel Carson skrev om i boken Tyst vår (1962) och den okänsliga vattenkraftsutbyggnaden i Norge i början av 1970-talet blev bland annat startskottet för ekofilosofin, men även för miljörörelsen. Utvecklingsstanken ifrågasattes och människans bristande samspel med naturen uppmärksammades. En samling norska filosofer upplevde att den traditionella filosofin saknade begrepp och analysmetoder för ta sig an miljödilemmat. Behovet av en filosofisk nyorientering var stort och ekofilosofin var ett faktum.

 Ekofilosofin som universitetsämne definierades till stora delar av den norska filosofen Arne Naess (1912-2009). Det undersöker miljöproblemen ur ett kulturellt och filosofiskt perspektiv och försöker fördjupa frågeställningar som: Vad är naturen i grunden? Vad är människan i grunden? Vad är det för ett slags förhållande som existerar mellan människa och natur? Vad är kunskap i grunden? Hur tar sig makt och normalitet uttryck? Vad är en rimlig handlingsgrund ? Inte sällan tar man hjälp av historiska och utomeuropeiska kulturer för att få syn de grundantaganden i det västerländska tänkandet som lett fram till den ekologiska krisen och hitta alternativa svar på dessa frågor. Som universitetsämne tar inte ekofilosofin ställning i dessa frågor. Däremot uppmuntras studenterna att skapa sin personliga handlingsgrund utifrån vilken de kan agera  i miljöfrågan.  

Själv utarbetade Naess ekofilosofin deep ecology, djupekologin, som haft ett oerhört stort genomslag internationellt, inte minst som impulsgivare för den gröna rörelsen och miljöpartier jorden runt, och sin personliga variant av denna som han benämnde ekosofi T, T efter hans fjellhytte Tvergastein i Telemark där han tillbringade 13 år av sitt liv under mycket primitiva förhållanden sedan han sagt upp sig från sin tjänst som Norges första professor i filosofi 1939-1970. Där författade han mängder av böcker och texter som nu är spridda världen över. 

Det har senare uppstått en mängd andra ekofilosofiska hållningar i allians med eller i opposition till Naess. Ekofilosofi är inte synonymt med ekosofi T, en vanlig missuppfattning, och rymmer alltså ingen dogmatik. Till den oppotionella kategorin hör till exempel socialekologi (såsom Murray Bookchins variant) och ekofeminism (såsom Starhawks, Vandana Shivas  och Val Plumwoods varianter). Inom dessa hållningar tillkommer ofta maktanalys avseende klass och/eller genus influerade av sociologisk och feministisk teoribildning.

För mer information se Föreningen för ekofilosofi





Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå
Skicka en kommentar
Läs mer

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman
6 kommentarer
Läs mer

Samarbetsspel

Skördespelet och Farmors hus har varit alla mina tre barns favoritspel. I det förra så försöker man skörda så mycket grönsaker som är möjligt innan vintern kommer. I det senare vandrar man till farmors hus och möts på vägen av flera hinder som man med hjälp av sin fantasi måste övervinna. Alla tjänar på att samarbeta för att nå målet. Spelen är producerade av det nu avsomnade arbetskooperativet Spelverket och går under beteckningen samarbetsspel. Kai Blomqvist var med och grundade Spelverket 1982. Hoppas att det kan återuppstå igen. I en intervju med honom på sajten Blaff kan man läsa: Spelens minsta gemensamma nämnare är samarbete; att lösa ett problem tillsammans snarare än tävla mot varandra. För många är tanken på samarbete och spel lika oförenlig som vatten och olja. Dokusåporna har gjort sitt segertåg i tv:s programtablåer. Deltagarna kämpar mot varandra för att vinna mannen, kvinnan eller miljonen. Och många av de nya brädspelen - som Gladiatorerna - går ut på att sopa banan
3 kommentarer
Läs mer