En drömmare med öppna ögon

Mitt liv består av vandringar, yttre och inre, samt raster, korta och långa, en pendelrörelse mellan extrospektion och instrospektion, mellan rörelse och vila. I pilgrimsvandrandet möts dessa motpoler. Pilgrimens 7 nyckelord Långsamhet I vandringens stilla tempo får vi ta del av långsamheten, som ger oss möjlighet att sakta ner och få syn på oss själva. Frihet Att få vandra utan almanacka och måsten, med bara det allra nödvändigaste i packningen ger en känsla av yttre och inre frihet från stress och krav. Enkelhet Under en pilgrimsvandring skalar bort allt som är onödigt. Man bär med sig endast det allra nödvändigaste. Bekymmerslöshet Att ta dagen som den kommer och inte bekymra sig för morgondagen. Varje dag innehåller bara en sak och det är att vandra ett steg i taget och komma fram till rastplatserna. Tystnaden I vandringen får vi del av stillhet, lugn och tystnad. Varje dag innehåller några etapper där alla går i tystnad

Det finns en alternativ mötesform, en fullständigt icke-hierarkisk. Det är den urgamla cirkeln, där vi sitter sida vid sida i ring, där det inte finns något bakom och framför, något över och under utan där alla få ta lika mycket plats, där vi i tur och ordning får tala om det våra hjärtan är fulla av, där alla blir respektfullt lyssnade på, där vi alla behövs, där allas gåvor till cirkeln är lika värdefulla, där det inte finns någon som vet bättre än du och där alla ingår i ett meningsfullt sammanhang. Det är genom cirkeln som vi blivit människor. Vi har samlats i hyddan och runt lägerelden. I cirkeln har vi tagit hand om varandras behov. I cirkeln är det lätt att komma till det som är djupt och viktigt för oss. Vi står nakna inför varandra på ett nytt sätt. Det är viktigt att ha ett mål för cirkeln, en intention, och att man slutar när målet är uppfyllt. Man kan lägga något i mitten som symboliserar vad man vill, en dikt eller en symbol. Var och en kan bidra med nå

Så länge jag minns har jag identifierat mig med alla de som varit offer för maktutövning av olika slag. Jag har alltid tagit ett underdog-perspektiv. De förtryckta har jag tagit i försvar, oavsett om det rört sig om barn, kvinnor, djur, nysvenskar, hbtq-personer, tredje och fjärde världens folk eller andra som far illa. Där ligger mycket av drivkraften bakom mitt engagemang i en rad frågor. Som ett led i detta har jag även strävat efter att förstå förtryckets mekanismer ur alla möjliga synvinklar.

Många kulturer har sina blinda fläckar, sådant som man inte vill se av olika anledningar, på grund av att det ligger för nära och hotar den egna självbilden. Svenskarnas förhållande till sin egen urbefolkning, samerna, utgör en sådan fläck. I denna relation finner man tydliga koloniala maktstrukturer, där den svenska kulturen, som är en del av den västerländska, representerar normalitet och den samiska kulturen "det andra". Det har resulterat i mängd ohyggliga övergepp på det samiska folket. Dels har det rört sig om en exploatering av deras fysiska rum(naturtillgångar samt kroppar i form av gratis arbetskraft), dels av deras psykiska rum(natur-, människo- och kunskapssyn). Här har det funnits markanta  inslag av normskapande mekanismer som eurocentrism och scientism. Dessa  centrismer består i sin tur av följande dualismer: europé/icke-europé, kultur/natur, vetenskaplig kunskap/platsbaserad kunskap där vänsterledet varit överordnat högerledet. Makten i form av s