En drömmare med öppna ögon

För mig är barfotagång oerhört välgörande. Jag går försiktigt på skilda underlag: gräs, sand, lingonris, tallkottar, mjuka mosskuddar, varma lavaklädda stenar och vassa havstulpanklippor. Jag försöker lägga märke till skillnader mellan hårt och mjukt, kallt och varmt, torrt och vått samt alla andra nyansskillnader mellan underlagen. Det är en angenäm upplevelse, en lisa för kropp och själ, en pågående fotzonterapeutisk behandling. Fotsulorna är likt handflatorna mycket känslig för olika slags beröring, men dåligt tränade i vår sko- och strumpförsedda kultur. Nu får jag äntligen direktkontakt med naturen, med Moder Jord, utan några förmedlande länkar. Ett slumrande sinne, ett känslospröt ut i världen, har återupptäckts som aktiverar mitt ekologiska undermedvetna.  Det skulle inte förvåna mig om man inom en snar framtid kan erhålla barfotapromenader på läkarrecept.

Inom Omställningsnätverket, som är en del av internationella Transition Network, försöker man tänka globalt och agera lokalt. Man arbetar för att hitta lokala lösningar på vår tids två stora utmaningar, peak oil(=oljetoppen) och klimatförändringarna. Det handlar om en  yttre omställning , att stärka lokalsamhället för att minska vårt transportbehov och därmed vårt fossilberoende som bidrar till klimatförändringarna. Att ställa om till lokal energi- och livsmedelsproduktion är centralt. I detta arbete gäller det att erövra både gammal och ny kunskap. Allt bygger på människors lust och engagemang. Man vill uppmuntra till att så många lokala omställningsinitiativ som möjligt kommer till stånd. Man försöker jobba för saker, inte emot.   Det handlar också om en  inre omställning , en förändring av våra värderingar och vår världsbild, som är nödvändig om vi ska kunna genomföra den yttre omställningen, ett perspektiv som inte varit så starkt i den traditionella miljörörelsen. Det

Jag reducerar, minimerar, decimerar, förenklar, skalar av för att hitta kärnan i det som gör livet värt att leva. Det finns så mycket distraktioner som gör att jag missar målet: skjuter vid sidan av eller inte ens ser det. Jag vill vaska fram de ting, relationer och aktiviteter som gör mig lycklig, engagerad, inspirerad och ger mig energi. Jag tror att ett enklare liv är förutsättningen för att knyta djupare band till sig själv, andra och naturen. Så fort som möjligheten öppnar sig hoppas jag kunna skapa mig ett minimalt liv på landet, gärna tillsammans med andra i ett boendekollektiv. Som ett led i detta prylbantar jag. Följande frågor av Agneta Nyholm Winqvist i boken  Feng Shui för svenska hem  hjälper mig i detta utredningsarbete: - Tycker jag om den här saken? - Behöver jag den? - Är den bra eller dålig för mig? - Vilka minnen, tankar och känslor väcker den i mig? - Om det är dags att släppa den, ska jag då sälja, slänga eller ge bort den?

För mig är barfotagång oerhört välgörande. Jag går försiktigt på skilda underlag: gräs, sand, lingonris, tallkottar, mjuka mosskuddar och varma lavaklädda klippor. Jag försöker lägga märke till skillnader mellan hårt och mjukt, kallt och varmt, torrt och vått samt alla andra nyansskillnader mellan underlagen. Det är en angenäm upplevelse, en lisa för kropp och själ, en pågående fotzonterapeutisk behandling. Fotsulorna är likt handflatorna mycket känslig för olika slags beröring, men dåligt tränade i vår sko- och strumpförsedda kultur. Nu får jag äntligen direktkontakt med naturen, med Moder Jord, utan några förmedlande länkar. Ett slumrande sinne, ett känslospröt ut i världen, har återupptäckts som aktiverar mitt ekologiska undermedvetna.  Det skulle inte förvåna mig om man inom en snar framtid kan erhålla barfotapromenader på läkarrecept.

Från många håll kritiseras begreppet bruttnationalinkomst för att endast ta hänsyn till ekonomi. I Bhutan har man istället tagit fram ett buddhistiskt mått på välfärd, nämligen bruttonationallycka, där livskvalitet istället för materiella tillgångar räknas.  Begreppet bruttonationallycka fungerar på samma sätt som den svenska visionen om folkhemmet gjort genom Sveriges utveckling under en stor del av 1900-talet, men Bhutan tar det hela ett steg längre. Bruttonationallyckan ligger till grund för hela Bhutans planeringsprocess.  Alla utvecklingsprojekt måste gå igenom en kvalitetssäkringsprocess,  som baseras på följande fyra grundpelare inom bruttonationallyckan: 1) hållbar utveckling 2) bevarande och utvecklande av kulturella värden 3) bevarande av den biologiska mångfalden och naturen 4) god styrning av landet Här kan ni läsa mer.

Jag bladar i Gitte Jörgensens bok Simple living - nya vägar till ett meningsfullt liv . Hon berör här fundamentala saker i våra liv, hur vi kan hitta fram till vår kärna, till det som ger oss mening och livsinnehåll, till det vi brinner för och är vår livsuppgift. Inte sällan har vi tappat bort detta på vägen och vår låga tenderar att falna. Gitte hjälper oss att hitta tillbaka till vårt engagemang, till vår eld. Det handlar inte minst om att göra en inre och yttre förenklingsresa. Hon erbjuder flera praktiska redskapen som jag återkommer till vid ett senare tillfälle. Vi vill alla lysa. Vi lyser när vi är fyllda av energi, glädje och entusiasm. I regel ser vi när andra människor lyser, men vi har svårare att upptäcka hur vi kan tända vårt eget ljus, eller hålla det ljus som är tänt lysande. /.../ Vi har alla en potentiell eld inom oss, och när du letar efter din livsuppgift, är det en god idé att leta efter denna eld. För det som engagerar dig och som du brinner för, det är med en n

I sin bok Välfärd utan tillväxt skriver Tim Jackson att han ser möjligheten att blomstra som en bra utgångspunkt när vi diskuterar livskvalitet. Han anser dock att denna vision måste tolkas försiktigt. Det handlar inte om en uppsättning lösryckta friheter utan om en rad begränsade möjligheter att leva väl inom klart definierade gränser. I en värld av gränser är vissa friheter antingen omöjliga eller omoraliska. Friheten att att ändlöst konsumera materiella produkter är en av dem. Friheten att uppnå socialt erkännande på bekostnad av barnarbete i leveranskedjan, att finna meningsfullt arbete på beskostnad av ett sammanbrott i den biologiska mångfalden eller att delta i samhällslivet på bekostnad av framtida generationer kan vara andra.

Under familjens dalasemester hamnade vi bland annat i Våmhus vackra gammelgård. I ett av husen träffade vi en hårkulla. Hon utstrålade en oerhörd stolthet och professionalism trots att hon bara var i tonåren. Det var nog en kombination av att behärska ett mycket avancerat hantverk samt tillhöra en namnkuunig by, känd över stora delar av Europa för utsökta hårarbeten , Det är sällan jag ser en sådan stolthet i vårt moderna samhälle. Är det något vi har förlorat i vår tid? Jag börjar fundera över hemslöjden i allmänhet. Det är handens arbete; det finns ett mänsklig avtryck i föremålet som blir unikt i motsats till det massproducerade. Hemslöjden har också folkliga rötter och är en del av ett lokalhistoriskt sammanhang, men mönster och design omformas och används ständigt på nya sätt. Produktionen ger få ekologiska avtryck. Ofta används ju handkraft och naturmaterial. Att följa ett föremåls hela tillkomst från början till slut ger arbetet en stor tillfredställelse. Hemslöjden utförs ock

Föreningen Tidsverkstaden , vars syfte är att bidra till en hållbar och mer mänsklig utveckling, har tagit fram en behändig livskvalitetsprofil. Den är lätt och snabb att genomföra och gav mig nya infallsvinklar på min vardag och hur jag fungerar i den. Rekommenderas varmt! På hemsidan beskrivs livskvalitetsprofilen så här: Den innehåller 41 frågor om hur du upplever olika delar av din vardag. Syftet är att ge tillfälle till reflektion i form av en snabb översikt över vardagen. Kan med fördel upprepas med jämna mellanrum - till exempel i samband med en kvartalsvis livskvalitetsöversyn, inför födelsedagen, som underlag för nyårslöften eller i samband med den årliga självdeklarationen . Du kan helt utan kostnad ladda hem en livskvalitetsprofil genom att klicka här .

Jag har tidigare skrivit om boken Rik på riktigt författad av Fredrik Warberg och Jörgen Larsson . De vill se en samhällsvision som har välbefinnande som kärna snarare än välstånd och välfärd. De senare begreppen är inte tillräckliga mått för att mäta välbefinnande, menar de. Välbefinnande och livskvalitet beskrivs i boken som att ha god självkänsla , goda relationer , givande sysselsättning , tillräcklig ekonomi och lagom livstempo . Om vi lyckas bra i dessa grenar i vardagens femkamp så belönas vi med värden som mening, kärlek, glädje, frid och vardagsmakt. Författarna tycker att all kraft i samhällsutvecklingen ska koncentreras på att förbättra förutsättningarna för välbefinnande. Deras samhällsvision sammanfattas i begreppet hållbart välbefinnande som innefattar ett långsiktigt välbefinnande för alla utan att utarma naturen och andra människor. Jag återkommer med fördjupade inlägg utifrån detta resonemang.

Begrepp som välstånd och välfärd används flitigt i den politiska debatten. Välstånd eller levnadsstandard mäts i BNP och anger vårt konsumtionsutrymme. Välfärd mäts med hjälp av en rad icke-ekonomiska indikatorer som hälsa, tillgång till bostad, dagis, läkare och annan social service. Ett tredje begrepp som sällan nämns i debatten är välbefinnande. Välbefinnande eller livskvalitet är en subjektiv upplevelse av hur vi upplever våra liv. Det paradoxala är att medan välståndet och välfärden ökat i Sverige så har välbefinnandet gått ner på de flesta områden sedan 1960-talet. Trots att konsumtionen nästan tredubblats de senaste 50 åren är vi mindre lyckliga, mindre tillfredsställda med våra liv, enligt en rad enkätundersökningar. Internationella undersökningar visar att ekonomisk tillväxt i ett land leder till ökad lycka bland medborgarna men bara upp till en nivå som motsvarar den vi hade på 1960-talet. Sedan upphör detta samband. Om vägar ut ur detta kan man bland annat läsa om i den utm