Fortsätt till huvudinnehåll

BNV istället för BNP

Begrepp som välstånd och välfärd används flitigt i den politiska debatten. Välstånd eller levnadsstandard mäts i BNP och anger vårt konsumtionsutrymme. Välfärd mäts med hjälp av en rad icke-ekonomiska indikatorer som hälsa, tillgång till bostad, dagis, läkare och annan social service.

Ett tredje begrepp som sällan nämns i debatten är välbefinnande. Välbefinnande eller livskvalitet är en subjektiv upplevelse av hur vi upplever våra liv. Det paradoxala är att medan välståndet och välfärden ökat i Sverige så har välbefinnandet gått ner på de flesta områden sedan 1960-talet. Trots att konsumtionen nästan tredubblats de senaste 50 åren är vi mindre lyckliga, mindre tillfredsställda med våra liv, enligt en rad enkätundersökningar.

Internationella undersökningar visar att ekonomisk tillväxt i ett land leder till ökad lycka bland medborgarna men bara upp till en nivå som motsvarar den vi hade på 1960-talet. Sedan upphör detta samband.

Om vägar ut ur detta kan man bland annat läsa om i den utmärkta boken Rik på riktigt - en värdefull vardag är möjlig av Fredrik Warberg och Jörgen Larsson. De menar att vi har fel fokus i samhällsdebatten när vi endast pratar om ekonomisk tillväxt. Vad vi hellre borde sträva mot är högt BNV, Befolkningens och Naturens Välbefinnande.

Kommentarer

Stellan sa…
Gerorge Henrik von Wright behandlar detta i sin "Myten om framsteget". Wiitgensteins finlandssvenske lärljunge presterar alltid en mycket speciell klarsyn.

Citerar från:
http://www.pierregander.com/phd/vonwright.html

Kommentarer till boken Myten om framsteget av Georg Henrik von Wright (1993/1995)

Pierre Gander, april 1998

I boken diskuterar von Wright idén om att vetenskaplig och teknisk utveckling automatiskt leder till 'framsteg', i praktiken ett bättre och lyckligare liv för människorna. Han menar att det inte finns någon grund för detta påstående, och visar tvärtom hur det finns grund för motsatsen; att vetenskaplig och teknisk utveckling i stort leder i till sämre villkor för människan. På detta sätt försöker han avkläda myten om framsteget som lösning på människans problem.

Von Wright ser teknologi som nära sammankopplat med vetenskap. När vetenskap bedrivs, så finns alltid de teknologiska tillämpningarna där, menar han. Alltså kan man inte tala om vetenskap i sig, skilt från den teknik den ger upphov till, enligt von Wright. Eftersom det är vetenskapen som ger upphov till teknik, vilken orsakar icke önskvärda konsekvenser för människa och miljö, blir von Wrights slutsats att det finns saker som vi inte ska forska om, alltså saker som vi inte vill veta. Denna syn är i skarp kontrast till Gärdenfors (1992), som hävdar att det inte finns några bra argument för att begränsa vårt kunskapssökande (tvärtom ökar kunskap vår förmåga att fatta bra beslut, inklusive lösningar på de eventuella problem vi står inför).

Begreppet 'framsteg' analyseras av von Wright, och han påpekar att detta är ett värdebegrepp, inte ett begrepp baserat på enbart fakta. Han tycker att den klyfta i dagens västerländska samhälle, starkast formulerad av Hume, som uppstår mellan fakta - å ena sidan - och värderingar - å andra sidan - ej är önskvärd. Den bidrar, enligt von Wright, till vår tids värdenihilism, där man inte med fakta kan argumentera för en värdefråga. Dock ger han, enligt min mening, inte något riktigt alternativ till denna uppdelning i fakta och värde, utan lämnar frågan öppen.

Referenser

Gärdenfors, P. (1992). Finns det något vi inte vill veta?. I Blotta tanken. Falun: Nya Doxa.

von Wright, G. H. (1995). Myten om framsteget. Trondheim: Bonniers. (Ursprungligen publicerad 1993.)


Författare: Georg Henrik Von Wright
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Bandtyp: Pocket, Språk: Svenska
Utgiven: 199405, Antal sidor: 176
Vikt i gram: 95
ISBN10: 9100557951
ISBN13: 9789100557959

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman

Samarbetsspel

Skördespelet och Farmors hus har varit alla mina tre barns favoritspel. I det förra så försöker man skörda så mycket grönsaker som är möjligt innan vintern kommer. I det senare vandrar man till farmors hus och möts på vägen av flera hinder som man med hjälp av sin fantasi måste övervinna. Alla tjänar på att samarbeta för att nå målet. Spelen är producerade av det nu avsomnade arbetskooperativet Spelverket och går under beteckningen samarbetsspel. Kai Blomqvist var med och grundade Spelverket 1982. Hoppas att det kan återuppstå igen. I en intervju med honom på sajten Blaff kan man läsa: Spelens minsta gemensamma nämnare är samarbete; att lösa ett problem tillsammans snarare än tävla mot varandra. För många är tanken på samarbete och spel lika oförenlig som vatten och olja. Dokusåporna har gjort sitt segertåg i tv:s programtablåer. Deltagarna kämpar mot varandra för att vinna mannen, kvinnan eller miljonen. Och många av de nya brädspelen - som Gladiatorerna - går ut på att sopa banan