Fortsätt till huvudinnehåll

Om att lysa - om att hitta sin livsuppgift

Jag bladar i Gitte Jörgensens bok Simple living - nya vägar till ett meningsfullt liv. Hon berör här fundamentala saker i våra liv, hur vi kan hitta fram till vår kärna, till det som ger oss mening och livsinnehåll, till det vi brinner för och är vår livsuppgift. Inte sällan har vi tappat bort detta på vägen och vår låga tenderar att falna. Gitte hjälper oss att hitta tillbaka till vårt engagemang, till vår eld. Det handlar inte minst om att
göra en inre och yttre förenklingsresa.
Hon erbjuder flera praktiska redskapen som jag återkommer till vid ett senare tillfälle.

Vi vill alla lysa.
Vi lyser när vi är fyllda av energi, glädje och entusiasm. I regel ser vi när andra människor lyser, men vi har svårare att upptäcka hur vi kan tända vårt eget ljus, eller hålla det ljus som är tänt lysande.
/.../
Vi har alla en potentiell eld inom oss, och när du letar efter din livsuppgift, är det en god idé att leta efter denna eld. För det som engagerar dig och som du brinner för, det är med en navelsträng förenat med din livsuppgift.
/.../
Jag tror att alla har en livsuppgift. Vi har något djupt inom oss som är viktigt att realisera och som hela livet ligger som en grundton hos oss - somliga är medvetna om den, andra inte. Jag påstår att ju mer medveten man är om sin livsuppgift, desto uppriktigare och ärligare kan man leva. För man hänger ihop. Den inre och den yttre världen krigar inte med varandra utan följs åt och komplettera varandra
Gitte Jörgensen
Etiketter:

Kommentarer

Malin sa…
Tack för kloka tankar och bra lästips. Jag tror att det gälle stt stanna upp och då för att fundera över just detta. Kroppen är ofta ett fantastiskt verktyg som signalerar om man befinner sig i gynnsamma situationer eller inte. Lyssnar man då så kan man välja en annan väg och är den rätt är det lätt. Är det lätt behöver man inte ödsla energi på sig själv utan kan dela med sig och överrösa andra.
/Malin
23 september 2012 kl. 05:01
Martin Olsson sa…
Tack för dina tankar! Kroppens signaler bör vi absolut bli bättre på att lystra till. Om vi hittar det vi brinner för värms även andra i vår omgivning upp och får förhoppningsvis lättare att hitta sin specifika livsuppgift så även de kan växa och blomstra.
23 september 2012 kl. 06:46
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå
Skicka en kommentar
Läs mer

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman
6 kommentarer
Läs mer

Samarbetsspel

Skördespelet och Farmors hus har varit alla mina tre barns favoritspel. I det förra så försöker man skörda så mycket grönsaker som är möjligt innan vintern kommer. I det senare vandrar man till farmors hus och möts på vägen av flera hinder som man med hjälp av sin fantasi måste övervinna. Alla tjänar på att samarbeta för att nå målet. Spelen är producerade av det nu avsomnade arbetskooperativet Spelverket och går under beteckningen samarbetsspel. Kai Blomqvist var med och grundade Spelverket 1982. Hoppas att det kan återuppstå igen. I en intervju med honom på sajten Blaff kan man läsa: Spelens minsta gemensamma nämnare är samarbete; att lösa ett problem tillsammans snarare än tävla mot varandra. För många är tanken på samarbete och spel lika oförenlig som vatten och olja. Dokusåporna har gjort sitt segertåg i tv:s programtablåer. Deltagarna kämpar mot varandra för att vinna mannen, kvinnan eller miljonen. Och många av de nya brädspelen - som Gladiatorerna - går ut på att sopa banan
3 kommentarer
Läs mer