Fortsätt till huvudinnehåll

Jag och Du


Den judiske filosofen Martin Buber (1878-1965) skriver i boken Jag och Du att människans jag är tvåfaldig, vilket kommer till uttryck i grundorden Jag-Du och Jag-Det. Jaget i båda dessa grundord skiljer sig även åt. I det förra fallet framträder Jaget som en person, vilken står i relation till andra personer, i det andra fallet som en individ, vilken avgränsar sig från andra individer.
Grundordet Du-Jag kan bara uttalas med en människas hela väsen. Jag blir till i förhållande till Duet; i det jag blir till som Jag säger jag Du.

Det levande, närvarande, ömsesidiga mötet i nuet är här centralt. Därför är Jag och Du inga fasta kategorier utan ständigt stadda i förvandling. 

I grundordet Jag-Det är man däremot ting, objekt, för varandra, som man kan begagna, beskriva eller lära känna.Tingtillvaron, i vilken det råder oinskränkt orsaksbundenhet, är statisk, utan relationer och har bara ett förgånget. 

Personen i Jag och Du säger ”Jag är”, individen i Jag och Det säger ”Sådan är jag”.

Buber skriver att det inte det inte finns en renodlad Jag-Du-person eller en Jag-Det-individ. De ska snarare ses poler i mänskligt liv. Varje Du i tillvaron kommer förr eller senare inträda i tingvärlden och bli till ett Det. Vi skulle förtäras om vi enbart levde i närvaro, i ett Jag och Du. Alla lever i ett växelspel mellan dessa poler. I vår tid har dock grundordet Jag-Det tagit överhanden, enligt Buber. Han skriver:

I den stund hor ger stig till freds med en värld av föremål, som inte längre blir till något närvarande för henne, i den stund dukar hon under för den. 


Bubers natursyn utmärks av föreställningen att man även kan träda naturen till mötes som ett Jag och Du och tar ett träd som exempel. Vid betraktandet av ett träd kan man uppfatta det på olika sätt,till exempel som bild, rörelse, art och beskaffenhet. I allt detta förblir trädet ett föremål och en del av ett Jag och ett Det. Men man kan, enligt Buber, även inträda i en relation till trädet, där även de tidigare betraktelsesätten kan ingå. 

Trädet är inte något intryck, ingen lek av min föreställning, inte något stämningsvärde, utan finns där i sin verklighet som min motpart och har att göra med mig liksom jag med det. 

Relationen är ömsesidig, ett Jag och ett Du kommer till uttryck.

Buber beundrar Goethes umgänge med naturen som utmärks av grundordet Jag-Du. Naturen talar till och uppenbarar sina hemligheter för hans öppna Jag.
Detta Jag tror på naturen och säger till rosen 'Du är alltså Du' – så står det med den i samma verklighet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämp...

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman

Transition Towns

Över Storbritannien sprider sig en ny rörelse som syftar till angripa peak oil och klimatförändringarna på ett djupare och grundligare plan. Rörelsen kallas Transition Towns. En uppsjö av städer har hoppat på. Transition, övergången, är tänkt att ske från det nuvarande samhället till ett ekologiskt hållbart samhälle med högre livskvalitet. Ambitionen är att få så många människor och aktörer som möjligt delaktiga. En ingrediens i konceptet är att våra livsmedel i möjligaste mån ska produceras i närområdet för att minska tranportbehovet. Miljövänligt bostadsbyggande är en annan. I Totnes, en stad i södra England, är försöket i full gång. Där riktar de även uppmärksamheten på vad en förändringsprocess kräver av människorna. Det finns en arbetsgrupp som heter Heart and soul som arbetar med förändringspsykologi. Den arbetsgruppen kompletteras med Tale, telling and imageenering, i vilken man målar och beträttar historier om hur man tänker sig en framtid i större harmoni med vår natur. När ...