Free Zone Göteborg heter ett projekt av den danska konstnärsduon Bosch & Fjord som i sommar visas på Göteborgs konsthall. Projektet synliggör på ett lekfullt sätt de osynliga normer som präglar vårt samhälle. Genom skyltar, som inspirerar till olika handlingar i det offentliga rummet såsom spela musik, skrika, dansa, sova, hoppa, kyssas, diskutera med mera, skapas små frizoner i stadsrummet.
Free Zone Göteborg sätter fokus på gränserna mellan det privata och offentliga rummer och synliggör hur vi använder oss av staden och vad den är till för. Vad skapar livsgälädje och vad är viktigt för oss? (Från broschyren Free Zone Göteborg)
Jag blev mycket upprymd av projektet och hoppas att dess idéer sprider sig ut över världen så vi får både ett roligare och mänskligare samhälle.
Kommentarer
Nyckelfunktionen hos projektet blir med de uttalade uppmaningarna en skugga av den merkantilistiska ordningen; det är det "nya" och den nästan i entreprenörmässig anda "innovativa" funktionen som är det primära i deras uppmaning; inte människornas emotionella och/eller sociala behov.
Redan programtexten förråder den hierarkiska ordningen: skyltarna UPPMANAR till alternativa handlingar som andra godtyckligt har valt.
Hur trevligt det än är att kyssa någon man älskar, blir uppmaningen att göra det (kanske med vem som helst som står i närheten av samma skylt) långt mer kränkande än skyltar som "Olaga fiske förbjudet", "Beträd inte gräsmattan" eller "Förbjudet för katter och hundar".
Ifrågasättandet av regler i det offentliga rummet stannar i konstduons verk vid maktkampen om regelverket -- vilka regler som gäller vid vissa platser. Människorna som omfattas om den striden blir mer förtryckta än någonsin tidigare, till och med på ett metaideologiskt plan.
Därför skulle jag hellre vilja framhäva denna blogs upphovsmans (Martin) verk med tomma skyltar, utplacerade i staden. En tom skylt signalerar att det finns en maktgest som föregår skylten men makten att kontrollera människorna försvinner i och med att de är just tomma -- det finns ingen order som man kan ta till sig. Tvärt om ger en sådan Martin Olsson-skylt en tydligare möjlighet till reflektion än vad till och med Dan Wolgers provokativa vägskyltar gör: En abstrakt skylt utgör ett bättre ett fält för att ta reda på hur vi själva upplever och vill se det offentliga rummet och dessutom kanske vad vi skulle vilja använda det rummet till.
Att uppmana till aktivitet är kanske inte det bästa ordvalet. Jag tolkade det som att uppmuntra, inspirera människor, att helt frivilligt våga leva ut sina inre önskningar. Om man känner sig ensam kan man söka upp en plats dit andra går för att samtala. Vill man spela gatumusik så finns det en sådan plats anvisad. Känner man sig trött så finns det en plats dit man kan bege sig för att sova om man har långt hem. Och vill man kyssa sin käresta utomhus så finns det en sådan plats där detta är helt ok osv.
Och tack för att du kom ihåg mina tomma skyltar.