I diktsamlingen Här ligger jag och duger av poeten Bob Hansson finns de här underbart livbejakande raderna som präglas av så mycket ungdomlig friskhet:
andas är att välja
plötsligheten i att åka en hållplats längre än brukligt,
se NySyner. MjukHångla med livet,
säga ”wow”.
andas är att klättra upp i ett träd och släppa taget,
bre ut sina nyckelben och försvinna.
sväva iväg helt utan
skam i kroppen, vråla ”blåbärsdag”.
andas är att välja
plötsligheten i att åka en hållplats längre än brukligt,
se NySyner. MjukHångla med livet,
säga ”wow”.
andas är att klättra upp i ett träd och släppa taget,
bre ut sina nyckelben och försvinna.
sväva iväg helt utan
skam i kroppen, vråla ”blåbärsdag”.
Kommentarer
Bob Hansson är helt ljuvligt underbar och jag har flera av hans böcker och har även sett honom live på Södra teatern i Sthlm för nåt år sedan. Snacka om att han lyckas sätta ord och beröra där man nästan itne kan beröra. Det är poesi när den är som bäst, tycker jagNu ska jag kika lite på din blogg här
Ha en fin dag
/Emma