Fortsätt till huvudinnehåll

Platser dit ingen nytta når

När vi tänker på staden ser vi ofta framför oss dess centrala delar med butiker, bostäder och maktcentra. De är noga planerade och de syns överallt på fotografier, från turistbroschyrer till företagens årsredovisningar. Vår bild av staden formas genom dessa. De här platserna kallar jag stadens framsidor, men staden har också andra sidor, nästintill osynliga.

Leta efter platser dit ingen nytta når. Uttjänta, de bruna. Som parken, där solrosorna tagit över. De som blommar höga, sköna bara för sin egen skull. Platser för ett möte där allt är röst, där allt är öppet öra.
Katarina Frostensson

Mellan vägar, under broar, längs öde kajer, i övergivna industriomrpden, på gammal jordbruksmark utvecklar sig livet vildvuxet och oplanerat. Här finner vi stadens baksidor. Här ligger tomter i ett slags träda och väntar på att exploateras. Vatten, grönska, förfallna skjul, gamla industrilokaler och sönderrostade järnvägsspår smälter samman till en nytt helt med starka surrealistiska inslag, Här uppstår hittills okända biotoper med en ny ekologi. Resultatet blir något som varken går att beskriva i kulturella eller biologiska termer, något som ligger utanför all kontroll. De här ingemanslanden bidrar inte till stadens täthet men rymmer ett slags andlig potential. En del forskare beskriver dem som icke-platser i motsatsen till platser där människor är förankrade i aktiviteter, minnen och biografier. I negationens form säger baksidorna något om stadens framsidor, vad som döljer sig bakom kulisserna, det som inte visas upp i officiella sammanhang.

Kommentarer

Ellinor sa…
:) Så sant. Det är vackert på ett helt annat vis. Oslipat. Oväntat för mig denna dag då jag såg fram emot grön skog och nypon men istället hamnade på stadens sömnigaste bakgator. Kontrast till fullo.

lägger till dig på bloglovin nu oxå, schysst o få mail när nytt kommer. Fortsätt sprida dina vackra ordsammansättningar!

Populära inlägg i den här bloggen

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Det händer något

Jag tycker den här dikten är mycket vacker och trösterik. Den handlar om drömmen att uppgå i naturen, ja i hela världsalltet, när man lämnar detta livet. Längtan efter evigt liv uttrycks också i dikten. När en människa dör lever hon vidare i trädens sus och gräsets viskningar. Det händer något Det händer något med naturen när en människa dör Träden som sett oss födas stillnar och förtätas i sin grönska De minns oss i sina årsringar Gräset som böjt sig under våra fötter reser sig segervisst i sin tystnad När en människa dör flyttar hon in i träden och gräset. Därför susar det alltid av liv när vinden går genom träden och får gräset att viska. Peter Curman

Samarbetsspel

Skördespelet och Farmors hus har varit alla mina tre barns favoritspel. I det förra så försöker man skörda så mycket grönsaker som är möjligt innan vintern kommer. I det senare vandrar man till farmors hus och möts på vägen av flera hinder som man med hjälp av sin fantasi måste övervinna. Alla tjänar på att samarbeta för att nå målet. Spelen är producerade av det nu avsomnade arbetskooperativet Spelverket och går under beteckningen samarbetsspel. Kai Blomqvist var med och grundade Spelverket 1982. Hoppas att det kan återuppstå igen. I en intervju med honom på sajten Blaff kan man läsa: Spelens minsta gemensamma nämnare är samarbete; att lösa ett problem tillsammans snarare än tävla mot varandra. För många är tanken på samarbete och spel lika oförenlig som vatten och olja. Dokusåporna har gjort sitt segertåg i tv:s programtablåer. Deltagarna kämpar mot varandra för att vinna mannen, kvinnan eller miljonen. Och många av de nya brädspelen - som Gladiatorerna - går ut på att sopa banan