Min äldsta flicka har under hösten börjat i förskoleklass. Varje vecka kommer ett fylligt veckobrev med vad som hänt under den gångna veckan och vad som kommer hända veckan därpå. I fredags kunde vi läsa följande:
Nästa vecka drar vi igång med genusgympa där pojkarna kommer att få börja med att dansa lite balett med X. Ska bli mycket spännande (Trikåer är inget måste).
Härligt! Det kallar jag ett offensivt genusarbete. En stor eloge till skolans personal.
Nästa vecka drar vi igång med genusgympa där pojkarna kommer att få börja med att dansa lite balett med X. Ska bli mycket spännande (Trikåer är inget måste).
Härligt! Det kallar jag ett offensivt genusarbete. En stor eloge till skolans personal.
Kommentarer
Samtidigt tänker jag att det är tråkigt att barn redan i sexårsåldern ska vara så låsta i sina könsroller, att man som pedagog behöver ha ett genustänkande. Det r vi föräldrar som låst barnen i dessa roller tror jag.
Det finns undersökningar som visar att föräldrar behandlar sina spädbarn olika utifrån kön, pratar med ljusare röst till sina flickor, säger till pojkarna att de ser tuffa ut etc.
Här måste vi nog arbeta mycket med oss själva. Inte minst med kroppspråk med det icke verbala som vi gör då vi ramar in våra barn i allt för snäva fack.
Jag tror att vi alla har ett gemensamt ansvar som föräldrar och pedagoger i förskola och skola att uppfostra våra barn till självständiga individer oavsett om de låg under ett rosa eller ett blått täcke på BB. Därutöver har alla leksaksproducenter/butiker, klädbutiker samt alla barnprogramproducenter också ett stort ansvar. Vi behöver alla dra åt samma håll annars tror jag tyvärr risken är stor att vi som föräldrar inte kommer särkilt långt i våra ambitioner, men vi har absolut ett delansvar. Ju fler föräldrar som är medvetna om genusfrågor desto bästtre. Då kan vi förutom att tillämpa det i vardagen även ställa högre krav på skolan, media och företag.