1972 myntade den norska filosofen Arne Naess (1912-2009) begreppet djupekologi som han ställer mot grundekologi för att karaktärisera två hållningar inom miljörörelsen som närmar miljöproblemen på olika nivåer, vilket också påverkar vilka åtgärder som sätts in. Han gör följande distinktion:
Den grundekologiska rörelsen har bara två syften: bekämpa utsläpp och bekämpa exploateringen av naturresurser. Syftena ses som separerade från mer omfattande problem som berör livsstil, ekonomiska system, maktstrukturer och olikheter mellan och inom länder.
Den djupekologiska rörelsen har samma huvudsyften som den grunda rörelsen, men tolkar dem inom en vidare och djupare ram. Realiserandet av dessa innebär en livsstilsförändring bland majoriteten av jordens befolkning. En sådan förändring kan inte genomföras utan reformer som får konsekvenser för alla aspekter av det mänskliga livet
Den djupekologiska rörelsen har varit oerhört inflytelserik. Den har varit en viktig impulsgivare till den gröna rörelsen och miljöpartier jorden runt.
Naess karaktäriserar den djupekologiska rörelsen genom att föreslå sju grundläggande principer:
1. Systemorienteringen.
2. Biosfärisk egalitarism - i princip.
3. Principer för mångfald och symbios.
4. Antiklasshållning.
5. Kampen mot föroreningar och exploatering av naturresurser.
6. Komplexitet, inte komplikation.
7. Lokalt självstyre och decentralisering.
Kommentarer