I boken The More Beautiful World Our Hearts Know Is Possible menar Charles Eistenstein att det idag existerar två diametralt olika berättelser om världen, två parallella och icke kompatibla världsbilder som håller på att avlösa varandra. Som Ursala K Le Guin skriver: Det var en gammal berättelse som inte längre var sann… Du vet att sanningen kan träda ut ur berättelser. Vad som var sant blir meningslöst, även en lögn, eftersom sanningen har gått till en annan berättelse. Källans vatten stiger upp på en annan plats. Den ena, berättelsen om separation, Story of Separation , är på väg att dö medan den andra, berättelsen om samhörighet, Story of Interbeing , är på väg att födas, skriver Eistenstein. Det rör sig om en transformation, en värderingsförskjutning, ett slags paradigmskifte och nu befinner vi oss mitt emellan dessa berättelser, i ett slags vakuum. Denna omvandling har både en intern och en extern aspekt. Den förra handlar om upplevelsen att vara vid liv, hälsoaspekten ,
Den judiske filosofen Martin Buber (1878-1965) skriver i boken Jag och Du att människans jag är tvåfaldig, vilket kommer till uttryck i grundorden Jag-Du och Jag-Det. Jaget i båda dessa grundord skiljer sig även åt. I det förra fallet framträder Jaget som en person, vilken står i relation till andra personer, i det andra fallet som en individ, vilken avgränsar sig från andra individer. Grundordet Du-Jag kan bara uttalas med en människas hela väsen. Jag blir till i förhållande till Duet; i det jag blir till som Jag säger jag Du. Det levande, närvarande, ömsesidiga mötet i nuet är här centralt. Därför är Jag och Du inga fasta kategorier utan ständigt stadda i förvandling. I grundordet Jag-Det är man däremot ting, objekt, för varandra, som man kan begagna, beskriva eller lära känna.Tingtillvaron, i vilken det råder oinskränkt orsaksbundenhet, är statisk, utan relationer och har bara ett förgånget. Personen i Jag och Du säger ”Jag är”, individen i Jag och Det säger ”S