Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från maj, 2012

Att vara stark är inte att aldrig falla

1986 skrev Marie Fredriksson Anthony dikten  Att vara stark.  Hon hade råkat ut för en svår olycka och Fredrik Belfrage i Go´morron   gjorde ett inslag om "vägen tillbaka". Hon fick vid två tillfällen läsa dikten i TV och den blev mycket populär. Hon fångar i dikten något djupt allmänsmänkligt, tycker jag. Dikten stärker oss och gör oss mer hoppfulla, även   när livet upplevs som allra svårast. ATT VARA STARK  Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta att alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten slå sig hårt och alltid komma igen Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå

Kärlekens väsen

Om kärlek har de skrivits hyllkilometrar: dikter, berättelser och feelgood-literatur. Det är sällan något sticker ut och fångar mitt intresse, men plötsligt finner jag Nina Wahlins levande och insiktfulla ord om kärlek i mitt twitterflöde. Jag tror att hon är något viktigt på spåret om kärlekens innersta väsen. Kärlek ser jag som ett förhållningsätt. Hat förgör medans kärlek föder mer kärlek. Kärlek  handlar om inkludering; möjliggörande ~ det handlar ej om passivitet; underkastelse. Kärlek kan vara att lyssna; släppa sin egna förväntade bilder av verkligheten en stund  ~  Se någon ta sin egen väg. Kärlek  ej att förväxla med dyrkan, som lägger kraften utanför oss själva. I kärleken behåller vi kraften hos oss; den flödar vidare. Kärlek  förbinder ej, förpliktigar ej. Det gör makt; ägandebegär. I kärlek prövar vi våra vidare förmågor att mötas där vi är.